Min värdefulla inkorg..
Jag rensade mina meddelanden idag på telefonen. Jag sparade 121 stycken som jag fått av dig. Jag sparade dom för att minnas vilken underbar människa du var. För att jag ska kunna läsa dom när jag mår som sämst och skulle behöva dig som mest. Även fast jag vet att du aldrig skulle ställa upp och stötta mig på samma sätt som jag skulle finnas där för dig. Meddelandena är inte något jag egentligen vill ha kvar. Där finna en massa meddelanden som ajg kommer ihåg att jag blev ledsen över att läsa den stunden jag fick det. Men ändå finns dom sparade i telefonen. Jag vet att dom en gång kommer försvinna. Precis som du gjorde från mig idag så kommer dom försvinna från min inkorg. Men idag är jag inte redo att släppa hela taget.
Du skulle aldrig orka fånga mig om jag skulle falla, du skulle aldrig överväga att ställa upp om jag bad dig. För du är precis som du är, precis den du vill vara. Och den personen är ingen som jag vill minnas!
Jag är besviken på dig samtidigt som jag har mig själv att skylla. Jag satte mig själv i en situation som jag visste att jag senare skulle få sota för. Och idag är den stunden här, men jag väljer ändå att behålla det lilla jag har kvar från dig. Nu har jag iallafall dina sms kvar i min inkorg och om jag skulle behöva din röst så finsn du där. Samtidigt som jag vet att du inte ens ägnar en tanke åt mig.
Catch me if you can, or leave me hanging.
