Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

är detta verkligheten vi lever?

jag har kommmit hem från mitt paradis, jag har anlänt till detta kalla land vi kallar Sverige. vill jag tillbaka? det är bara en tidsfråga om när jag springer till arlanda för att ta första bästa flyg bort härifrån.
när man är utomlands i värmen och inte behöver bry sig om någonting under en längre tid kan det lätt bli att man längtar hem en aning, och ja det gjorde jag, det akkn jag inte sticka under stolen. jag längtade hem, men dock inte till den verklighet jag möttes av. jag hade hoppats på att iallafall någonting mer hänt än att åldersgränsen på kc ändrats från 18 till om jag inte minns helt fel 21 på lördagar. hmm, detta gör ju endast att man mår ännu lite sämre just för att man inte ens kan gå ut i denna håla på en lördag för att dämpa ångesten något.. okej jag vet att jag låter som värsta emot just nu. men jag lovar, om ni hade varit i thailand i nästan sju veckor och sen mötts av detta som vissa kallar för verklighet så hade ni också haft en aning ångest. idag kunde jag inte ens ta bilen in till märsta för att det snöade för mycket och ingen jävel kom och plogade vägarna. suck!

denna negativa påverkning som det svenska landskapet har plågat mig med sen ajg kommit hem har gjort att jag varken skrivit eller ens gått in på min egen blogg sen ja, vem vet när?!

och inte till råga på allt detta negativa som pressar mig upp över öronen så ska man sätta sig i situationer som helst av allt skulle vilja slippa. jag kommer inte nämna några namn, men jag tror att de få som läser min blogg vet vem jag talar som när jag säger att jag just nu, på grund av en person, skulle vilja sjunka genom marken. jag vill inte ta konsekvenserna av mitt egen klantiga omdöme. usch fy och blä vad dum man kan vara ibland, men samtidigt så har jag ju världens bästa vän som alltid stöttar mig i alla lägen, hon sa en väldigt sann sak till mig som jag knappt reflekterat över själv. eller jag har ju tänkt tanken, men egentligen inte haft så bra självförtroende för att tro på mig själv fullt ut. hon sa iallafall att "therese, tänk efter hur många gånger du satt dig i denna situation förut och tänk på att du alltid klarat dig" "du kommer klara det här, det vet jag" (nått i den stilen sa hon iallafall). och det är fasen sant, jag har lärt mig av mina oerhört många misstag att jag klarar mig ur de flesta situationer.