Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

frågan är om jag inte vill må lite dåligt ett tag och låta hjärtat bestämma vad som verkligen bör göras och hur jag ska känna. jag säger inte att jag är bra på det, tvärtom.. jag suger på att följa mitt hjärta och det är lite så jag blivit uppfostrad, eller snarare så är det så jag uppfostrat mig själv. jag har så länge jag kan minnas alltid tvingat mig själv att typ alltid vara på topp, även om jag kan må riktigt jäkla piss ibland så är ju detta bara över små små små väldigt små problem. sånna som man egentligen bara mår dåligt över för att man känner sig liten och ensam och antingen behöver vara ensam eller få lite extra uppmärksamhet av mamma, kunna blinka med hundögonen...
men frågan är nu om jag inte vill kämpa lite. kämpa lite för att få mitt stenade hjärta att vakna till liv. för när fasiken använda jag det senast? jojo det va ett tag sen.

äh detta tål att tänkas på och detta ska jag göra under en välbehövlig skönhetssömn. jag menar nu när jag börjat mitt nya liv (tränade faktiskt två pass idag) så behöver jag verkligen all sömn jag få för att få lite extra energi.





ännu ett ovärt inlägg. ähh det är sånna jag är bra på.
god natt.