Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag var hög av förväntan och lyckan.
jag var som ett litet barn på julafton.
det var som att något inom mig ville ut.
jag ville bara skrika.
något som jag har väntat på i 12 år var äntligen dags att ske.
ett liv som jag levt i 12 år var på väg att ta slut.
min lyckligaste dag i livet hade äntligen kommit.

vi hade en underbar champange frukost där vi alla för en gångs skull var på bra humör. vi taggade som fan på intiman där priser delades ut och utspringsordningen avslöjades. lyckliga tågade vi till skolan där goda mackor väntade. i lyckans rus skrev vi i varandras mössor och tog vårat sista klassfoto tillsammans. och efter en lång lång dags väntan var det äntligen dags att springa ut från skolan.

jag kan inte sammanfatta eller beskriva med ord hur lycklig jag var den stunden. jag ville verkligen inte att den dagen skulle ta slut. att springa ned för backen, vilket jag trodde skulle vara hur läskigt som helst, var det absolut roligaste och bästa jag gjort i mitt liv. det var som om 1000 ton sten lättade från mina axlar och det kändes som om en ny människa föddes inom mig. just då kände jag att jag verkligen levde.

jag kramades, åkte flak och tillslut for jag med elin och min älskade bror hem i caben. jag levde fortfarande på lyckan av dagen. trots att jag var hur trött som helst kom energin som på löåande band, det var som om energin för en gångs skull ställde upp för mig.

väl hemma drog mottagningen igång, och en hejdundrandes fest avlöstes!

detta mina kära vänner skedde den 10 juni, och detta var den absolut bästa dagen i mitt 18 åriga liv!

jag öever än idag på lyckan, jag är fortfarande hög av lyckan som spirades denna dag.
för denna dag var början till mitt nya liv, det liv jag har väntat på att få lleva i 12 jävla år!
för idag mår jag så jävla bra, just nu lever jag.
tack för en underbar studentdag!
tillsammans är vi oslagbara!