Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

är det inte typiskt att när jag för en gång skull bestämmer mig för att vara hemma och bara ta det lugnt för att jag är trött och behöver verkligen den här skönhetssömnen inför jobbet i helgen, ja då brakar det hus i helvete eller vad man säger. jag vet fan inte hur länge till jag rokar, för det här är fan inte okej. jag vill kunna se mig själv i spegeln och säga att jag är lycklig. jag vill kunna säga det och verkligen mena det. jag vill kunna säga det och verkligen kunna visa andra att jag verkligen är det.

jag kan väl iaf glädja mig åt att jag har haft ett underbart slut på denna vecka, med flera underliga, roliga och framför allt otippade kvällar och dagar.

nu ska jag nog gå ut och ta en cigg och tänka på något helt annat...