Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

hmm, tisdag. kan det bli värre. eller okej, jag kanske överdriver lite men det kunde absolut ha varit bättre. det började med att ja ni vet internet funkar inte påmin data, kan det bli värre...? sen gick lampan sönder i min klädkammre och tydligen va det inte själv glödlampan som bara behövdes byta utan den gick helt enkelt sönder, suck! sen va det sjuuuukt tråkigt i skolan, eller egntligen va det inte bara tråkigt jag led verkligen. jag fick ångest och nu sitter jag mer eller mindre här i en depression och undrar, vad i helvete kan jag göra för att det ska bli bättre.. sen funkar ju inte min tv heller, bara den stora som står i det "allmänna vardagsrummet" nere. och ibland vill man inte sitta med mamma och kolla på Halv åtta hos mig liksom, detta kan bli lite jobbigt.nej det kan inte bli värre. jag lider helt enkelt. stressad är jag också, men jag har bestämt mig för att vara hemma imorgon, jag orkar helt enkelt inte med att kämpa i skolan när jag är inne i denna fas.


okej jag kan överdriver, men just nu känner jag för att tycka synd om mig själv ett tag. jag vill ha egentid oh bara känna mig bra, för det är jag, jag är bra. jag är sjukt bra egentligen. det är bara det att jag måste gräva fram den där känslan och försöka behålla den föralltid, men den försvinner ibland... ja den där "jag är bra"-känslan. men den kommer, den kommer, säkert till helgen kommer den. då är det ju trots allt personalfest. kan ju inte bli bättre. då kanske jag kan glömma mina i-landproblem om glödlampor, tv-apparater och datorer.

nej nu ska jag läsa och sen sova, imorn ska jag sova tills jag vaknar.