Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag har så mycket att säga till dig, helst av allt skulle jag bara vilja öppna munnen och skrika allt jag känner. allt som kommer upp i mitt huvud skulle jag skrika ut och hoppas på at allt skulle bli bättre. för just nu räcker det inte med att vara glad för stunden, att känna lycka och glädje på heltid kan ingen människa föreställa sig så som jag vill höra det. nej för det räcker inte med att vara glad för stunden.
jag vill ju skrika, skrika ut allt jag känner. för visst skulle det kännas bättre då? visst skulle allt lätta och jag skulle slippa ha den där klumpen i magen som sitter där och gör så att man inte kan tänka på något annat. men vad skulle hända om jag skrek, va skulle jag skrika. jag vill skrika ut allt jag känner men inte ett ord skulle förfalla ur min mun, för jag vet inte vad jag känner, det är det som är det stora jävla problemet. och tills jag har kommit på vad felet är så kan jag inte skrika jag kan inte skrika ut det där jag vill skrika eftersom jag inte vet vad det är jag vill skrika. men nångång ska jag skrika.

på riktigt!