Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

varje kyss känns som den första. varje ord känns som det första. varje leende känns som det första.

allting kändes vackert. allting borde blivit bra. det borde fortfarande kännas sådär vackert. men varje gång känns så annorlunda. jag kan inte blunda för verkligheten. jag måste se det innan det verkligen händer. jag måste förbereda mig mentalt så att jag inte bryter ihop. som jag gjorde igår, då jag bröt ihop i skolan. allting handlar inte om mig, allting handlar inte om dig, allting handlar inte om skolan. det är just det där... en mix av allt det där gör så ont. så fruktansvärt ont.


jag orkar inte ens tänka.