Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

man kan inte alltid känna att livet är en dans på rosor.. men om man mer än hälften utav sin vakna tid går runt och tänker på saker man skulle kunna gjort annorlunda kanske man borde göra något åt saken. men vafan kan man göra liksom? jag vet att man ska försöka tänka på något annat men det är så sjukt svårt. det blir ju hela tiden så att man vill ha någt som man inte kan få, och man vill ha kakan samtidigt som man vill äta upp den, typiskt... jaja, vad ska man göra..