kan man förälska sig i helvetet?
hur känns det att leva i ovishet? hur känns det att leva ett liv i ett samhälle där man varken vet ut eller in? att hela tiden behöva undra vad som kommer ske nästkommande dag?
jag visste en gång att det fanns människor som har svaret på allt. jag kände människor som sa saker som man verkligen inbilade sig va sanna. saker som man hela tiden har undrat över och verkligen inte har funnit ett svar till. men ju längre tiden går och ju mer jag tänker på vad dessa människor sa till mig en gång, vad de fick mig att tro på, så inser jag mer och mer att dessa människor inte visste någonting. de talade enbart utifrån vad de själva har upplevt och deras egna åsikter och tankar.
alla männískor måste bilda sig en egen uppfattning om hur livet går till och vad det egentligen går ut på. det kan aldrig vara någon annan människa som talar om det för en själv.
självklart måste de finnas människor som finns där på vägen och påverkar en. jag fick en gång höra en bra grej som jag alltid har i huvudet. att vad jag än gör så måste jag ta mig förbi det höga hinret eller den djupa äckliga vattenpölen.
alla människor når någongång i sitt liv det stadiet som man egenligen inte vill nå. den där jobbiga perioden i skolan, den där pausen med pojkvännen eller tonårsbåken med föräldrarna, men alla vet ju att detta går över. fast man egentligen inte kan tänka isg det just då, när man väl är där, så går det ju altid över. ofta så är det så att man klarar av den jobbiga perioden (man klarar sig igen den leriga vattenpölen) men i vissa fall drar man ett djupt andetag och pch dyker djupare ner i leran, men då måste man alltid se det höga hinret efteråt. jag är säker på att alla människor kan klara det höga hindret, om man bara vill och kämpar. så är det med det mesta, vill man något så blir det ofta så...
jag är besviken på deras omogna beteende, samtidigt som jag själv inser att de gör vad som är bäst för dom själva. jag har blivit van att leva i ovishet, satidigt som jag vill ha läget under kontroll.
jag vill ha kontroll, men samtidigt orkar jag inte bry mig, för vad jag än gör blir det fel.
det är bäst att leva i ovishet och ta dagen som den kommer!
för vad skullehan säga om jag hade svaret på allt, då hade inte han kunnat visa mig vägen till den person jag är idag.
far from here!
jag visste en gång att det fanns människor som har svaret på allt. jag kände människor som sa saker som man verkligen inbilade sig va sanna. saker som man hela tiden har undrat över och verkligen inte har funnit ett svar till. men ju längre tiden går och ju mer jag tänker på vad dessa människor sa till mig en gång, vad de fick mig att tro på, så inser jag mer och mer att dessa människor inte visste någonting. de talade enbart utifrån vad de själva har upplevt och deras egna åsikter och tankar.
alla männískor måste bilda sig en egen uppfattning om hur livet går till och vad det egentligen går ut på. det kan aldrig vara någon annan människa som talar om det för en själv.
självklart måste de finnas människor som finns där på vägen och påverkar en. jag fick en gång höra en bra grej som jag alltid har i huvudet. att vad jag än gör så måste jag ta mig förbi det höga hinret eller den djupa äckliga vattenpölen.
alla människor når någongång i sitt liv det stadiet som man egenligen inte vill nå. den där jobbiga perioden i skolan, den där pausen med pojkvännen eller tonårsbåken med föräldrarna, men alla vet ju att detta går över. fast man egentligen inte kan tänka isg det just då, när man väl är där, så går det ju altid över. ofta så är det så att man klarar av den jobbiga perioden (man klarar sig igen den leriga vattenpölen) men i vissa fall drar man ett djupt andetag och pch dyker djupare ner i leran, men då måste man alltid se det höga hinret efteråt. jag är säker på att alla människor kan klara det höga hindret, om man bara vill och kämpar. så är det med det mesta, vill man något så blir det ofta så...
jag är besviken på deras omogna beteende, samtidigt som jag själv inser att de gör vad som är bäst för dom själva. jag har blivit van att leva i ovishet, satidigt som jag vill ha läget under kontroll.
jag vill ha kontroll, men samtidigt orkar jag inte bry mig, för vad jag än gör blir det fel.
det är bäst att leva i ovishet och ta dagen som den kommer!
för vad skulle
far from here!
Kommentarer
Trackback
