Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

trots att jag frsöker sluta tänka så kommer tankarna alltid flygande som kanoner genom huvudet.
trots att jag lovat mig själv att inte tänka på saker som hänt så kan jag ändå inte sluta.
trots att jag kan slänga alla minnen jag har i sopkorgen så gör jag inte det.
jag skulle lika gärna kunna elda upp dom, men trots det så finns dom kvar.
det känns som att jag trots allt vill ha kvar det ända jag fick. jag vill ändå minnas allt bra.
för det va bra. ja det va bra... tills helvetet bröt ut!