helvetet är nära...
när vet man att gränsen är nådd? när vet man att man verkligen inte orkar mer?
jag gör som jag blir tillsagt och ser allting från den ljusa sidan. jag lever mitt liv trotts att jag kanske inte alltid vill. trots att jag egentligen kanske inte orkar. jag försöker hela tiden se allting positivt och inbillar mig alltid det bästa, okej inte alltid men ofta.. jag försöker iallafall.
det är synd bara att inte alla försöker som jag. visst jag kan erkänna att jag inte alltid orka försöka, men det har jag redan sagt. samtidigt som jag vet att folk kan avsky när jag är på dåligt humör eller när jag mår dåligt, men vet dom alltid anledningen? nej... det är synd att alla människor inte försöker som jag, eller iallafall försöker ha den inställningen som jag.
jag tänker på dig som om du vore min gud, min skyddängel, mitt allt. men det går inte. jag kan inte se vad du gör för mig som betyer så mycket. du säger att du behandlar mig som du blir behandlad av mig men det kan fan inte stämma. för när du frågar mig varför... bara den enkla frågan varför så har jag alltid ett svar. jag ger dig ett enkelt svar och ofta snäser du tillbaka till mig och får mig att sjunka ännu lägre. när jag frågar dig varför, bara den enkla frågan varför, så har du inget svar. du har ingen anledning. ingen alls!
just nu orkar jag inte ens bry mig. du får göra vad du vill, du får säga va du vill. ja du får helt enkelt ha ditt liv för dig själv. för just nu orkar jag inte.
många saker och ting i livet tar alldeles för mycket energi. så just nu orkar jag inte ens tänka. nej jag orkar inte ens tänka på nånting. inte nånting alls!
som jag ofta brukar tänka... nu ska jag lägga mig ner, drömma mig bort in i bökernas värld och låsas somom att jag inte har några problem. nej, för livet är alldeles för kort för at bara gå runt och älta massa problem.
där borta var jag glad och ägnade inte en sekund åt att älta massa jävla problem.
jag gör som jag blir tillsagt och ser allting från den ljusa sidan. jag lever mitt liv trotts att jag kanske inte alltid vill. trots att jag egentligen kanske inte orkar. jag försöker hela tiden se allting positivt och inbillar mig alltid det bästa, okej inte alltid men ofta.. jag försöker iallafall.
det är synd bara att inte alla försöker som jag. visst jag kan erkänna att jag inte alltid orka försöka, men det har jag redan sagt. samtidigt som jag vet att folk kan avsky när jag är på dåligt humör eller när jag mår dåligt, men vet dom alltid anledningen? nej... det är synd att alla människor inte försöker som jag, eller iallafall försöker ha den inställningen som jag.
jag tänker på dig som om du vore min gud, min skyddängel, mitt allt. men det går inte. jag kan inte se vad du gör för mig som betyer så mycket. du säger att du behandlar mig som du blir behandlad av mig men det kan fan inte stämma. för när du frågar mig varför... bara den enkla frågan varför så har jag alltid ett svar. jag ger dig ett enkelt svar och ofta snäser du tillbaka till mig och får mig att sjunka ännu lägre. när jag frågar dig varför, bara den enkla frågan varför, så har du inget svar. du har ingen anledning. ingen alls!
just nu orkar jag inte ens bry mig. du får göra vad du vill, du får säga va du vill. ja du får helt enkelt ha ditt liv för dig själv. för just nu orkar jag inte.
många saker och ting i livet tar alldeles för mycket energi. så just nu orkar jag inte ens tänka. nej jag orkar inte ens tänka på nånting. inte nånting alls!
som jag ofta brukar tänka... nu ska jag lägga mig ner, drömma mig bort in i bökernas värld och låsas somom att jag inte har några problem. nej, för livet är alldeles för kort för at bara gå runt och älta massa problem.
där borta var jag glad och ägnade inte en sekund åt att älta massa jävla problem.
Kommentarer
Trackback
