Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Många gånger när jag är ensam börjar jag tänka. Jag tänker på sådana saker som man inte hinner tänka eller hinner lägga märke till när man har skolan etc. att tänka på. Tyvärr är inte tankarna alltid så possitiva. Men när jag tänker dessa tankar så vet jag alltid att det bara är för stunden jag känner så.
Men idag var det annorlunda. Jag tänkte på mina vänner. Mina vänner som står kvar i motvind oavsett vad. Jag vet att jag älskar mina vänner. Jag har bland de bästa vännerna man kan ha. Jag räknar dom som mina själsfränder. Saker som att... vi börjar sjunga låt exakt samtidigt, att vi bara behöver titta på varandra för att förstå vad den andre tänker, eller att vi har exakt samma sjuka humor eller at vi vissa gånger skickar sms samtidigt till varandra... sådana saker gör så att man blir säker på att man verkligen är riktiga vänner. Men så satt jag här i min säng och började fundera över om dom någonsin skulle kunna svika mig, eller om jag skulle svika dom av misstag någon gång.

Jag vet att detta aldrig skulle hända.. eller?
Det var bara en tanke, en tanke som snabbt skötts åt sidan när jag hade annat att göra.
Jag älskar er..