Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

hela tiden ljuger jag för mig själv och säger; "jag mår bra, jag har det bra, jag är nöjd, mm.." menjag orkar inte ljuga längre.
jag skulle ha varit nöjd, jag skulle ha mått bra, jag skulle haft det bra om det var ett liv som ungdom jag strävade efter, men det är inte det.
självklart vill jag leva livet med mina vänner och verkligen ha det kul. men tyvärr så trivs jag bättre med att ha ett ansvarsfullt liv att ta vara på.
jag vet själv att om jag skulle varit någon annan person och mött mig själv ute så skulle jag aldrig kunna tänka; "hon vill inte leva det liv hon lever". för jag är nöjd med mitt liv, men jag är inte nöjd med att det går så fruktansvärt sakta. jag vill inte leva i en djungel av problem längre. jag vill komma ut och se och upptäcka världen.
ja hoppas någon förstår mig. ja skulle kunna sitta och skriva hela natten om jag hade velat, men tragiskt nog i mitt ungdomsliv så har man skola imorn.
det är inte det att jag inte vill vara med mina vänner för jag älskar dom. jag har dom bästa vännerna någon kan ha. men livet är så fruktansvärt tråkigt. man lever ett liv från att man är 0-6 år, då ska man lära sig saker som att måla, rita, cykla, mm. det är en fas i livet som går fort (enligt mig). från att man sedan är 7-12 år ska man börja lära sig väsentliga saker som multiplikationstabellen och när man använder sk- och sj- ljudet typ. också en fas i livet som går fort med diverse tjejtjafs i skolan och klassfester med killar som är omogna och springer runt och drar tjejerna i håret. 13-15 börjar livet bli lite knepigare. då ska man helt plötsligt börja tänka på vad man vill bli samtidigt som man strävar efter så höga betyg att man kommer in på den linjen man senare väljer. killar kommer allt mer och mer in i bilden och kanske blir man kär för första gången. sen då... när man helt plötsligt kommer upp i 16-18 års åldern...? jag kan inte sätta ord på vad som händer. i mitt fall blir jag bara mer och mer förvirrad om vad som händer för varje dag. man upplever verkligheten på ett helt annat sätt. man träffar nya vänner då man börjar på gymnasiet.

vet inte vad jag ville med detta inlägg, det kändes bara bra att få ur sig sna tankar.
nu ska jag sova.. out!