Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

nu känns det som om jag är en tragisk människa som sitter hemma en fredagkväll och skriver tusen blogginlägg för att kanske försöka komma på listan över mest aktiva bloggar.. fast det kommer jag aldrig göra så den här kvällen är nog mest tragisk. men himlen är av sten och jag har brännt alltför många broar. jag behöver en lugnt hemmakväll med orakade ben och fula mjukiskläder. jag behöver lugnet. jag går inte isär bara för att jag behöver vara hemma en kväll, eller?