maria säger...
jag tror aldrig att det kan bli värre än vad det är. jag försöker hela tiden se allt från den ljusa sidan, eller jag har iallafall börja göra det den senaste tiden. men hela tiden är det något som tar emot. antingen är det personkemi som inte stämmer så att man har en konstant konflikt med någon eller så blir något bara inte som man har tänkt sig.
jag vill hela tiden känna mig säker och trygg, men helt ärligt så vet jag inte om jag gör det längre. jag vet inte om jag orkar kämpa längre mot något som jag ändå inte är säker på om det finns. att hela tiden försöka se ljuset i något som bara blir mörkare och mörkare... nej jag vet inte. jag blir mer och mer osäkrare för varje dag som går.
jag har varit här förut, och självklart känner jag igen mig, men just nu orkar jag inte ramla, jag vill inte att någon ska kliva på mig så lätt. jag försöker hela tiden tänka på att jag ska komma igen, men det ända jag tänker påär mina förhoppningar och regnbågar...
jag vill hela tiden känna mig säker och trygg, men helt ärligt så vet jag inte om jag gör det längre. jag vet inte om jag orkar kämpa längre mot något som jag ändå inte är säker på om det finns. att hela tiden försöka se ljuset i något som bara blir mörkare och mörkare... nej jag vet inte. jag blir mer och mer osäkrare för varje dag som går.
jag har varit här förut, och självklart känner jag igen mig, men just nu orkar jag inte ramla, jag vill inte att någon ska kliva på mig så lätt. jag försöker hela tiden tänka på att jag ska komma igen, men det ända jag tänker påär mina förhoppningar och regnbågar...
Kommentarer
Trackback
