you've got that something

här lever jag mitt lilla töntiga liv i märsta..
jag vaknar och går till skolan och får mitt studiebidrag...
jag kommer hem äter min middag med familjen och är allmänt social ibland om jag orkar...

men innerst inne vet jag att jag inte är den här människan, jag är inte den therese som alla andra känner.

du har något speciellt, du är unik.
och jag kommer fortsätta älska dig som jag alltid gjort.
jag kan aldrig sluta tänka på dig.
du ger mig den känslan.
du ger mig den friheten.


och jag kan INTE förstå att jag just skrev det här inlägget?

Kommentarer

Kommentera med varma och kärleksfulla ord

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

e-mail? (publiceras ej)

Blogg?

Vad vill du ha sagt?

Trackback
RSS 2.0