Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

idag hade jag svenska på schemat. det är en lektion som jag verkligen har lagt åt sidan. jag vet inte varför men det belv bara så när vi började med ett tråkigt grupparbete om olika epoker. jag hatar grupparbeten efterosm jag inte kan jobba med någon i min klass, det funkar bara inte.
iaf, idag närvarade jag iaf på hela svenska lektionen. vi började med ett nytt avsnitt av kursen där vi ska jobba med frågan; meningen med livet? väldigt intressant. först hade elin, sommin svenska lärare heter en genomgång om olika frågor man kan ställa sig själv. efter våran korta tiominutersrast fick vi sedan svara på frågorna utifrån oss själva. det var då mitt snille inom mig kom igång. en fråga var denna: vad har människan för position/funktion? ja vad fan ska man svara på det tänkte jag? sen kom jag på hur jävla patetisk människan egentligen är. juste det var någon som sa det till mig någon gång. människan är så otoligt patetisk. och jag kan inte riktigt svara på varför, men tänk själv... människan är ju som vilket djur som helst förutom att vi har utvecklats mer och fortare. men egentligen är vi sjur allihopa. men hur många kor eller grisar går ut med hagelbössan på gatan för att skjuta en människa, grilla den och sedan äta? nej juste dom gör inte det. varför ska dom få lida... jo för att vi är patetiska och egoistiska människor. det finns så mycket som vi människor gör som visar hur patetiska vi är.




det är sjukt hur patetiska vi är, men ändå lever vi!!