Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

När jag var lite älskaed jag att höra sagor om jäte vackra prinsessor och framför allt se filmer om dom. Att bara kunna lyssna och se något så vackert gjorde mig så otroligt glad. Men att sedan växa upp och sedan märka att livet absolut inte är som en utav sagorna, det gjorde mig ganska ledsen. Jag menar vilken prinsessa har i sagorna problem med skolan, eller med vänner som man inte kan lita på. Eller har dom någonsin problem att få den prins dom alltid drömt om? Nej för han kommer alltid ridande på din fina vita häst. Att växa upp och tro att allt ska vara som i sogornas värld är så otroligt fel. För så som det är i sagorna är det inte i det verkliga livet. Verkligen inte! Det är typ helt tvärtom. Prinsessorna i sagor har sin djur som dom kan kalla på så kommer dom och hjälper henne städa, prinessor i sagor har sina djur som dom kan lita på och framför allt så har dom inge problem med att hitta den där drömprinsen. Är det någon mer än jag som blir lite irriterad?

Nej jag blir bara irriterad när jag tänker på det, kanske ska lägga mig och kolla på typ en sån film istället, och drömma mig bort och låsas att jag är en prinsessa. I en utav sagorna vill jag leva föralltid!
Snälla ta mig dit så kommer jag aldrig mer be om något!

Over and out..