Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

I mitt sinne, i mina tankar och i mitt liv borde allt vara som jag vill, eller borde det inte vara så? Visst jag ska inte säga att det inte är så men ibland, hyffsat ofta är det något som händer. Jag tänker på hur det borde vara och hur jag helst av allt skulle vilja ha det. Men som det inte är. Jag vill ju så gärna ha det på det ästtet men det kommer aldrig att funnka och det vet jag redan med al säkerthet.

Och sen sommaren. Alla planer man har, alla tankar om hur skönt och kul jag verkligen kommer ha det.. Men kommer det verkligen bli så. Kanske kanske blir det som jag vill. Även om chansen är minimal så hoppas jag ändå. Innerst inne så känner jag på mig att det kanske kommer bli som jag vill men jag får inte hoppas på för mycket, för så blir det tyvärr som alla andra gånger. Jag måste försöka sluta med det.

Men kanske kanske så kommer det blir så som ja vill att min önskan går i uppfyllelse.
Snälla låt mig hoppas en stund, låt mig få leva mig in i mina fantasier. Som om att det skulle bli vi en dag. Den dagen är min önskan!