Musik, känslor och tårar.. jag bara måste.
Att komma hem från en semester och ha Daniel Bedingfield - If You're Not The One som sin favorit låt är inte den bästa kombinationen. Att känna dom känslorna när man lyssnar på den låten och bara inte veta alls vad man egentligen känner och egentligen inte käner alls vad man vill. Vad ska man göra när man känner ig så jävla fokuserad på helt fel saker. Att sitta i skolan på en viktig lektion och tänka på dig är inte det lättaste. Att hela tiden höra din rösti huvudet och att hela tiden ha en bild av ditt leende i huvudet. Jag vet varken ut eller inte eller upp elelr ner. Vad vill jag?! Jag käner inget, jag känner varken sorg eller glädje. Det ända jag känner är tårarna som rinner nedför mina kinder. Nej jag vill inte. Jag vill inget alls.
Och som den personen jag är så vet ingen vem det här handlar. Så ingen behöver känna sig träffad. Jag har min blogg för att skriva vad jag känner för skriva. Så ingen behöver bry sig om jag skiver konstiga saker i den.
Jag måste liksom få bli av med mina tankar någonstansoch ja, varför inte skriva dom i bloggen då. Det är ett bra ställe att bevara alla känslor och tankar =)
Tack för mig! Och jag lovarbilder från resan kommer ikväll!
Pussss!
Och som den personen jag är så vet ingen vem det här handlar. Så ingen behöver känna sig träffad. Jag har min blogg för att skriva vad jag känner för skriva. Så ingen behöver bry sig om jag skiver konstiga saker i den.
Jag måste liksom få bli av med mina tankar någonstansoch ja, varför inte skriva dom i bloggen då. Det är ett bra ställe att bevara alla känslor och tankar =)
Tack för mig! Och jag lovarbilder från resan kommer ikväll!
Pussss!
Kommentarer
Jag heter Anonym
japp låten är fin, vi knarkade sönder den i thai.
tack för en underbar resa stumpan, precis vad jag behövde, längtar lite tillbaka :/
och ang bilderna, inte sätta upp några otrevligehetr nu va, då får du pisk ;)
puss :)
Trackback
