Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Den senaste tiden har jag haft en väldig känsla i magen. Eller ja en ganska lång period. Jag tycker det är en skön känsla men ändå lite irriterande att den finns där hela tiden. Det känns som ett pirr i magen men samtidigt en så fruktansvärd frånvaro. Som att någont finns där men ändå inte. Och om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte vad det kan bero på. Sommaren? Nej jag vet inte. Visst förändras livet på sommaren, många växer, endel byter stil, andra skaffar flick/pojkvän och så oändligt mycket mer finns det som kan hända. Och sen kommer man till skolan efter typ två och en halv ,ånads lov och pratar skvaller och får reda på allt mellan himmel och jord som hänt.
Allt är liksom så uppenbart, så förutsägbart.

jag älskar dig