Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Idag är det söndag och jag vill bara va hemma och mysa... men ska åka iväg på bio. Det blir säkert också mysigt. Hade precis stängt in mig på rummet och låg i sängen och läste naturkunskap inför provet på tidag. Jag är ganska dålig på att verkligen kunna gå in i naturkunskapens värld och verkligen kunna plugga och lära mig något. Så jag måste vara otroligt konsentrerad och om något stör mig då är det kört. Ochsjälvklart kommer min mamma instormandes och säger att jag ska säta på en film åt henne, varförär honj så otekniskt. Så nu är allt kört, pallar inte ta mig i naturens värld för när jag väl är där blir jag bara förvirrad och fattar ingenting. Iaf så ska jag snart hoppa in i duschen och sen bege mig mot märsta för att möta upp Katja, pontud & Filip. Jag snackade med Katja för ett tag sen och kom fram till att Killarna definitivt hade valt en "killfilm".  Men iaf innan mamma avbröt mig i pluggandet så hann jag men att få en sak in i hjärnan och det var att alla cellerna i kroppen sammarbetar, det är ju ganska självklart annars hade ju typ kroppen fallit ihop till en typ.. mjölhög på marken. Men då tänkte jag att eftersom jag mår som jag mår och att jag mått så väldigt länge så kanske mina celler inte kommer överens. Jag vet inte men detär en tanke liksom. Som Katja vet om så fick jag ett litet "psykbrott" på bussen påväg hem från Romme. Det va egentligen inte meningen men det bara kom, jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det är skitjobbigt när man känner att man verkligen inte kommer överens med sin kropp, att man verkligen inte vet vad man ska göra. Tankarna bara far runt i huvudet som en virrvelvind. Som den värsta stormen du kan tänka dig.. Nu börjar kanske den lama sidan ta över, då slutar jag!

Måste bara lägga upp en bild på Bosse när han typ var 4 månader,so cute!!