Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Var ute och gick en promenad alldeles nyss med mina små hundar. Och som vanligt när jag är ute och gå själv med dom så sätter min röst igång och pratar med sig själv.
Idag handlade såklart samtalet om dig. Jag eller ja.. min röst gick, och verkligen förberedde sig på vad jag skulle säga till dig i kommande samtal. Jag tyckte verkligen att jag kände mig helt på det klara med vad jag skulle säga, för det ända jag vill är att du ska förstå.
Helt inne i vad som skulle sägas avbröts jag av att mobilen ringde. Och såklart är det din röst jag hör vid andra änden. Helt paralyserad fick jag såklart inte fram ett enda vettigt ord av det jag hade planerat att säga, suck! Efter ett kortsamtal kom vi såklart  fram till att vi skulle höras lite senare.
Det är det enda som sägs "vi hörs senare" eller "jag ringer när jag kommer hem".
Trött på korta samtal..

Sömn, nu nu nu!! Orkar inte tänka, hjärnanblöder!
Nighty Nighty (Sophies engelska när hon ska säga godnatt til receptionen)