Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Jag läser det du har skrivit och jag känner exakt lika dant. Men det är fortfarande fel av dig och skriva så till henne för hon förtjänar någon bättre.
Det kanske han också gör men jag tyckte inte att jag gjorde något fel.
Jag ville bara inte att det skulle bli såhär. Men jag gjorde ett misstag, men det gör alla någon gång.
Men det du sa och det du gjorde fick mig att känna mig så jävla låg. Jag känner mig verkligen hopplös.
Jag känner mig inte värd ett enda dugg. Och det är just det som du sa som gjorde mig såhär. Men jag erkänner att det var mitt eget handlande som fick dig att göra och säga det du sa. Men nu finns det ju inget jag kan göra, det är det som får mig att känna mig så liten och så hopplös.
Är jag ens värd att fortsätta ta in dyr luft i mina lungor? Är jag ens värd att ta del av världen tillsammans med alla andra? Är jag värd något över huvud taget? Jag vet vad jag vill nu. Jag vet verkligen vad jag vill.
Men det kommer aldrig att bli som jag vill att det ska bli.
Jag vill inte visa att jag mår dåligt, och det gör jag inte heller när jag intalar mig själv till at må bra. Då mår jag bra.
Men tanken på vad som har hänt skrämmer mig.
Men jag kan inte göra annat än att hoppas, hoppas på att det blir bra tillslut. Oavsett vad som händer vill jag att det ska bli bra. Bra så att jag kan känna mig hel. Bra så att jag kan orka andas.
Men jag kanske aldrig kommer tillbaka!!