långa vägar
både igår och idag har jag suttit och läst igenom mina gamla blogginlägg från typ slutet av förra året och i början av detta år. och jag blev verkligen inte positivt överraskad. var jag verkligen så splittrad? i typ var och varannat inlägg skrev jag att jag saknar någon människa, det verkar verkligen som om jag inte visste var jag hade mig själv. att jag var sjukt beroende av vissa människor. jag vet ju exakt vilka eler vilken människa det var och det är ingen som jag längre ser som min vän, inte ens som bekant. han lämnade djupa spår och det är inget jag är stolt över. att jag var så svag då och inte orkade kämpa emot. vad som än hände så fanns det en djup smärta där iaf. men jag har lyckats tagit mig vidare. och idagser jag mig själv som en stark person. eller starkare.
man ska inte låta dom förstöra ens liv. oavsett vilken sitts jag sätter mig i så kommer jag aldrig sätta mig i den sitsen igen. jag är för okänslig för det, tyvärr!
iloveyoooooou!
vi vinner. alltid
hahahahhahahahaha
