Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Oj nu, just nu när jag skrev rubriken till detta inlägg märkte jag hur mycket fjortis den lät. "shit va falsk man kan vara", låter inte det jävligt fjortis?
Aja what ever. Så är det ju. Jag hatar falska personer, framför allt när man försöker bli vän med mig (som man egentligen inte behöver, för jag bryr mig verkligen inte om dig). Och sen sviker migdet första man gör. Är inte det ganska falskt. Ringer mig och ger mig massor med tröst och sen gör det jag mest av allt fruktar. Jag trodde inte man kunde sjunka så lågt. Jag menar jag behövde inte dig och din falska personlighet. Allt man hört om dig är ju ändå bara skit så varför trode jag ens på dig?

Men vet du när jag va i thailand fann jag en vän. En vän som sa åtmig att människor är så patetiska. Vi tror oss vara så himla viktiga. Men det är vi ju inte. Är inte rådjuren lika vitiga som oss? Varför dödar vi som då?
Och han lärde mig även mycket mer, tex att; varför ska jag bry mig om saker som inte betyder något för mig, dig tillexempel. Jag har mina vänner, jag behöver inte dig!

Nu ska jag till knivsta.
Pusssss!