Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Idag vart jag ledsen, helt nedstämd faktiskt. Fast jag vet egentligen inte varför. KAnske för att jag får åka ensam till skolan imorn? Nej kanske inte det riktigt. Men helt ärligt så blev jag bara ledsen idag, alla minnen och alla känslor och allting bara flödade ur mig. Ibland måste det få bli så, tycker jag. Jag blev ledsen och la mig i sängen och satte på musik på hösta volym, om jag ska vara ärlig lyssnade jag på razorlight för att försöka bli glad. Och hör och häpna; Det blev jag! jag lyssnade på musik, smsade Elin och sov en stund och när jag vaknade var jag som en ny människa. Jag tror att det är bra att bli ledsen ibland. Men det skrämer mig att jag bara blev ledsen sådär helt plötsligt. Utan någon som helst anledning. Eller fanns det någon anledning? Det kommer jag nog aldrig få reda på, om jag verkligen inte tänker efter. Och det vill jag inte göra. För om jag tänker och kommer på vad det var så blir jag nog bara ledsen och nedstämd igen. Och vem fan vill vara ledsen? Nej tack!


Visst ni kanske inte bryr er, men iaf!
Pusss <3