Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Du sa alltid att man inte kan lita på någon, förutom sin familj.
Och idag, har jag fått bevis på att man verkligen inte kan lita på någon.
Inte ens sin egen familj. Jag fick beviset av dig, konstigt nog.  
Det va ju du som alltid fanns där när jag behövde prata.
Det var ju du som alltid fick allt att bli så bra.
Det var ju du som alltid ställde upp på vad jagän bad om.
Men vad hände?!
Jag kan inte utrycka alla mina känslor i ord; hatet,besvikelsen,sorgen,smärtan,vreden!
Visst, jag har inte varit den lättaste att hanskas med, mitt tålamod är inte det bästa.
Men du har alltid stöttat mig, förutom idag. Det var något som hände?!
Jag litade verkligen på dig och det du sa, och det du fick mig att inse.
Men just nu vill jag inte annat göra än att bara försvinna.
Försvinna ur ditt och alla andras liv.
Ingen hade ändå brytt sig, ingen hade brytt sig.
Likasom du blev sviken av dina föräldrar, som du berättade för mig en dag,
så känner jag mig sviken av dig! Visst inte av samma anledning.
Men vad spelar det för roll?!

Alla har rätt till en framtid,
alla har rätt till utbildning,
alla har rätt till att säga sin mening,
alla har rätt till yttrandefrihet,
alla har rätt till privatliv,
alla har rätt till omsorg.
Men jag tycker det vikigaste är att alla har rätt till LIV!
Tyst och låt mig tala till punkt!!!!

Alla dom gångerna jag varit så rädd, vem är det på grund utav?
Alla dom gångerna jag har velat försvinna, vem är det på grund utav?
Alla dom gångerna jag inte varit mig själv, vem är det på grund utav?
Jag orkar inte längre, och vem är det på grund utav?