Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

visst har vi alla haft en dröm om att leva lyckliga i alla sina dagar?, ja jag kunde nästan tänka mig det. alla människor vill väl ha det bra.. om inte bättre än bra.
jag har alltid römt om... hör och häpna... den omtalade vita springaren. men är det så konstigt, jag är tjej, klart jag vill vara lycklig. visst finns det flera sätt att vara lycklig på? synd bara att jag bara kan se mig själv som lycklig när jag fått allt jag vill ha. man blir u alrig nöjd, alltid ska man ha ytterligare något omöjligt. självklart får man den känslan ibland att man kanske ska vara nöjd med det man har, man ska se fram emot det som komma skall och man ska inte se tillbaka på det som en gång fick en att må sämre, ja rent utsagt dåligt. men tänkt om man inte kan göra sig av med det? tänkt om man hela tiden biter sig fast vid det som får en att må sämre än bra, och det bara för att man inbillar sig att man inte förtjänar något bättre.

kanske är det osäkerheten som får mig att känna mig kluven.
kanske ska jag börja se framåt och lämna allt gammalt bakom mig.
kanske ska jag börja leva...?

just nu ligger jag i min säng och försöker komma på något vetigt att skriva. vilket inte går sådär jättebra eftersom det ända jag kan tänka på är... just det ingenting.

har ni någongång känt er såär otroligt tom och förrvirrad på samma gång att man varken vet ut eller in. jag vet inte rikigt varför jag känner såhär men just nu, nej juste ingenting. ska jag än en kväll bäda ner mig med en stor allrik glass och kolla på OC hela natten? det känns som om jag inte gör något annat. visst jag säger inte att jag har tröttnat på det men samidigt. det är typ tre dagar kvar utan sommarlovet och ja vet ni, jag jobbar varje dag. hur lyckas jag?! det här sommarlovet har gått så sjukt fort och jag vet inte ens vad jag har gjort. 

aja what ever, nu ska jag röra mig sakta ner mot köket, hämta allt onyttigt gott jag hittar lägga mig och dö i sängen. mm, ärliga OC! jag skulle tillochme byta ut mit liv mot marissas knarkarliv med kevin. så despera är jag att något ska hända i mitt liv! 

jag vet inte hur många gånger jag behöver skriva samma sak om och om igen. men på något sätt känns det skönt... det känns skönt att veta att i min blogg får jag skriva exakt vad som helst, dvs jag får skriva hur dåligt jag mår. jag får skriva hur lycklig jag är.

och ja just nu... jag vet inte. det känns en en gång tomt. jag kände en värme. en speciel värme. men den är ju som bortblåst. även fast jag känner att det finns är inne.. fast vem vet... det kanske bara är febern som lurar mig. ja så är det förmodligen. eftersom jag alltid tar för givet det som är fel, så denna gång... ja det är feberns onda värme som jag känner krypa längs ryggraden.. det är inte den där värmen som jag egentligen skulle vilja känna.

hemma igen.. hör ni, vilken negativ stämning man känner så fort man säger att man är hemma.
magaluf var grymt. men som vi säger det, det som händer i maggan stannar i maggan. och det gjorde min kamera också. såå kan tyvär inte bjuda på några bilder än. men det kommer. lugn bara det kommer.


stroke...

de som är mina vänner och som följt min blogg sen jag började skriva, (vilket inte kan vara många, då det inte är så mycket bra att läsa) men iaf, dom människorna vet att jag vid några få tillfällen har försökt skriva om mitt liv. en gång försökte jag verkligen skriva från punkt a till punkt ö. men det funkade inte. jag menar inte att jag skulle ha skrivit om vad jag har haft för mig under hela mitt liv. bara det att försöka beskriva de jag har varit med om och upplevt i överseende drag... det går inte. jag tror inte någon människa kan få uppleva allt jag har varit med om. och just idag.. när jag låg i sängen och kollade på tv insåg jag att jag är så sjukt stolt. jag är stolt över mig själv.









jag är stolt över att fortfarande vara vid liv...

jag skulle vilja vara en rockstjärna. en sån där som är full och drogpåverkad på scen och inte bryr sig om ett jävla skit. en sån som går ut på scen efter ett bråk med sin manager som egentligen inte betyder någonting för utan stjärnan har inte managern något alls. han lever för en och kan inte göra annat än att slänga tomma ord över än.

ja tänk om man skulle få gå ut på scen och leverera sina tankar och känslor på ett sånt där sätt som ingen kan förstå sig på. ingen förstår om det är på riktigt. att vara full och dum. hitta ett nytt ligg efter varje spelning. eller ja okej... iallafall känna att alla är där för en. människorna i publiken står där och skriker sig hesa för att de är ens fans.

ja... vara full och dum och hög som ett höghus på scen. vilken känsla...

jag har ramlat gatan klart. men jag är ändå inte lika glad...




i will never forget.

jag orkar inte ens hålla upp mina ögonlock. de är knappt jag orkar fundera på att hoppa in i duschen. men jag måste. jag avlider sakta inifrån. jag orkar inte längre. fan för att jobba. huvudvärk.




det ända jag kan begära är åtminstonde en liten hint.
något litet.
bara något. något som får mig att sluta fundera.

japp, jag har lyckats igen... vad ska jag göra för att inte hamna i den här skiten. fats, det finna en skillnad denna gången. jag tror jag är lycklig... hur det nu kommer sig. men jag mår verkligen bra. jag vet att jag har lyckats. jag har lyckats med att få ha mitt liv exakt så som jag vill. hmm snart iaf. jaja slut snackat.

jag är nöjd, jag är glad, ja jag är helt enkelt lycklig... trots all skit!

idag är en bra dag. jag är glad idag. jag mår bra idag.

imorn blir det nya naglar, och middag med mina älsklingar! kan inte bli bättre!

nu... OC!!! tack

hela dagen har varit ett rent skämt. vaknade när mobilen ringde imorse... notera att klockan var halv nio. suck skulle upp och jobba. drog iväg till jobbet halv 10. jobbade till 20.00. notera att vädret har varit piss och därme inget att göra. okej lite kanske. städschemat fanns ju alltid. det ända bra var ju egentligen att man har så underbara vänner på jobbet. aja hursom... jobbet va lite trist idag iallafall, fast man fick ju trots allt en dejt med vronkan efter jobbet =D
sen drog jag hem till elin... det va nog det bästa som hänt mig. love you <3 snackade lite skit och byte lite nyheter! underbart helt enkelt. eller ja iafalla vissa saker vi pratade om.. andra saker va ju inte lika roliga. men who cares?

nej sen kom man ju hem. suck! duscha och jobba imorn igen. fast kommer nog ändå vara uppe större delen utav natten då jag inte kan sova. jobbigt det där.

aja nej jag vet inte vad jag ska skriva. det här va ju ett väldigt tråkigt inlägg.
hejpa!