feberyra?
jag vet inte hur många gånger jag behöver skriva samma sak om och om igen. men på något sätt känns det skönt... det känns skönt att veta att i min blogg får jag skriva exakt vad som helst, dvs jag får skriva hur dåligt jag mår. jag får skriva hur lycklig jag är.
och ja just nu... jag vet inte. det känns en en gång tomt. jag kände en värme. en speciel värme. men den är ju som bortblåst. även fast jag känner att det finns är inne.. fast vem vet... det kanske bara är febern som lurar mig. ja så är det förmodligen. eftersom jag alltid tar för givet det som är fel, så denna gång... ja det är feberns onda värme som jag känner krypa längs ryggraden.. det är inte den där värmen som jag egentligen skulle vilja känna.
och ja just nu... jag vet inte. det känns en en gång tomt. jag kände en värme. en speciel värme. men den är ju som bortblåst. även fast jag känner att det finns är inne.. fast vem vet... det kanske bara är febern som lurar mig. ja så är det förmodligen. eftersom jag alltid tar för givet det som är fel, så denna gång... ja det är feberns onda värme som jag känner krypa längs ryggraden.. det är inte den där värmen som jag egentligen skulle vilja känna.
Kommentarer
Trackback
