snälla gubbe, gå och häng dig!
nej jag tror jag ska gå ut och springa nu. eller snart iaf.
han får mig att ge upp!
han får mig att känna mig sämre än alla andra!
jag hatade allt och alla.
snacka om att en dag kan kännas lång, jobbade 7.5h idag men jag lovar det kändes som minst 15 timmar. när jag kom hem blev det inte bättre om man säger så. mamma gjorde mig på pisshumör men... efter bara några minuter var det som bortblåst. tänk vad vissa människor kan göra mig glad.
han behöver bara skicka ett sms, och jag får fjärilar i magen <3
"skuld och lidande väntar på er fortfarande"
när min vita springare kommer för att rädda mig.... då är jag lycklig!
från kyss till kyss
dagen kommer varje gång, och ångsten växer. mer och mer för varje dag.
ångesten kommer.. den lämnar mig aldrig.
natten då vi kysste all skit
idag kändes inget. det gjorde inte ont men samtidigt kändes det inte bra. min två timmars promenad imorse gjorde så att jag kunde överleva dagen. men psykologi lektionen gjorde mig bara förvirrad och äännu mera rädd. vi pratade om drömmar och jag lovar... det är en hel vetenskap.
34 dagar kvar tills jag får tänka.
tänka utan att behöva känna stress.
ursäkta tjatet.. men jag orkar inte längre, jag vill bara bort.
bort från den skitiga stanken av märsta.
jag vill bara bort från psykbunkern.
jag saknar dig, massor!
guess who?
35
att en människa kan göra en annan så glad men samtidigt så ledsen.
jag vet inte hur jag kommer reagera. jag vet inte ens om jag kommer klara av pressen.
jag vet inte hur bra jag kommer lyckas. kommer jag ens att lyckas?
vad kommer egentligen hända?
jag vet inte om jag vill veta. jag vet inte om jag vill in i skiten igen.
det kommer bara upprepas om och om igen.
kommer jag orka det?
jag har precis insett hur bra jag mår,och vilken vändning mitt liv har tagit. och så ska jag inte i skiten igen. eller är det egentligen skit? kanske jag komemr må bra utav det. kanske jag kommer njuta varje sekund. kanske jag komemr ha ett leende på läpparna hela tiden. kanske jag tillochmed kommer falla in i det igen. fast jag egentligen inte får. fast det är så sjukt förbjudet. nej det kommer jag inte. jag kommer vara stark. även om jag inte vet hur det kommer bli så vill jag inte ta det osäkra före det säkra. allt var ju så jävla bra, jag levde verkligen mitt liv.... på ett helt galet sätt. jag vill inte vara galen längre.
jag kom på mig själv idag... med att vara lycklig
när jag sedan gick på den långa, mörka, tysta grusvägen helt ensam var jag tvungen att ringa min tredje älskling, katten! då var jag inte ensam längre. och det var inte lika mörkt och tyst heller. <3
hur mycket kan man älska sina vänner?
en svenska lektion
iaf, idag närvarade jag iaf på hela svenska lektionen. vi började med ett nytt avsnitt av kursen där vi ska jobba med frågan; meningen med livet? väldigt intressant. först hade elin, sommin svenska lärare heter en genomgång om olika frågor man kan ställa sig själv. efter våran korta tiominutersrast fick vi sedan svara på frågorna utifrån oss själva. det var då mitt snille inom mig kom igång. en fråga var denna: vad har människan för position/funktion? ja vad fan ska man svara på det tänkte jag? sen kom jag på hur jävla patetisk människan egentligen är. juste det var någon som sa det till mig någon gång. människan är så otoligt patetisk. och jag kan inte riktigt svara på varför, men tänk själv... människan är ju som vilket djur som helst förutom att vi har utvecklats mer och fortare. men egentligen är vi sjur allihopa. men hur många kor eller grisar går ut med hagelbössan på gatan för att skjuta en människa, grilla den och sedan äta? nej juste dom gör inte det. varför ska dom få lida... jo för att vi är patetiska och egoistiska människor. det finns så mycket som vi människor gör som visar hur patetiska vi är.
det är sjukt hur patetiska vi är, men ändå lever vi!!
tro och tvivel
till jag började med Tequila och blev trummis i en ny orkester
och sen sa dem på Pååls att några skulle gå
och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
Jag hade inga barn då, men Karl-Johan hade två
så det tog hårt på honom
Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen
där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen
Och vi såg på de unga och glömska, i båtar och i varandras armar
och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande"
Jag har gått på knä så många år i den här staden
men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt
bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
Och min lille son ler mot manshororna
när vi går förbi hand i hand, åh Fiskekyrkan
Åh, ändå Hurricane
när de skrev om mig i tidningen sa du som det var
"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"
Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka
men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn
hälsade på oss, natten jag fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Adjö...
För mig är du en riktig prinsessa
saknar verkligen...
Thailand 08 with Elin/Jonatan
Tro och Tvivel
Lista
(x) jag känner någon som har samma förnamn som mig
(x) jag känner någon som har samma efternamn som mig
( ) i min familj är vi tre barn
( ) jag bor i radhus
(?) jag bor i en tätort
(x) mina föräldrar är mella 35 och 50 år gamla
(x) Mina förädrar är gifta
(x) min mamma är yngre än min pappa
( ) min mamma heter maria
( ) min pappa heter bosse
(x)Min familj har en volvo
( ) en röd volvo
(x) jag har egen mobiltelefon
(x) jag har eget rum
(x) jag har varit utomlands minst 2 ggr
(x) jag har varit i grekland
(x) jag har haft tältsemester
(x) ingen av mina föräldrar röker
( ) min pappa är lite lätt överviktig
( ) jag idrottar flera gånger i veckan
(x) jag har en hund
(x) jag får månadspeng (studiebidrag)
( ) alla i min familj är blåögda
(x) jag äter på Mc donalds
(x) jag följer melodifestivalen
therese sundström
när jag sitter vid datan i mitt rum behöver jag bara slå bliken mot höger för att se ett stort foto på mig och mina syskon. jag ser in i våra ögon på bilden, ävenmina egna, och jag ser ett sådant stort lugn och sådan säkerhet. vi har verkligen varandra. även fast min bror för tillfället är på typ andra sidan jordklotet så vet jag ändå att jag verkligen har dom vid min sida.
men ändå känner jag en sån osäkerhet och framförallt känner jag min svaghet. visa dagar orkar jag inte. en av de dagarna är idag. att vakna upp och första tanken är SKOLA får mig att börja gråta. varför måste man gå i skolan? okej en dum fråga eftersom jag egentligen inte behöver det. men ändå det känns ju ändå som om man måste eftersom man inte vill vara sämre än någon annan.
och när man sedan sätter på världens bästa låt från håkan hellström nämligen hurricane gilbert då blir jag så fruktansvärt stark men ändå vill jag bara lägga mig ner och gråta tills jag inte orkar gråta längre, till jag inte orkar leva längre. så många starka ord, det går inte att beskriva vad den låten betyder för mig. den väcker verkligen orörda känslor.
just nu kan jag inte tänka på något annat än att det bara är 39 dagar kvar tills jag lyfter. lyfter från arlanda för att sedan landa i thailand. den tanken är det ända som får mig at orka. 39 dagar kvar tills jag kan vakna och slippa tänka SKOLA! DET ä en obeskrivlig tanke. så länge som jag har varit ifrån mitt paradis, så länge jag har längtat. så många männsikor jag saknar där. man behöver bara gå en sväng på stranden första dagen man är där sen känner man alla thailändare resten utav livet.
39 dagar, jag måste vara stark och orka i 39 dagar till!
jag som verkligen att jag var stark, att jag skulle klara mig, och att jag skulle mogna från den kärnan jag länge levt i. jag vill känna pulsen från stan igen. ja jag var nere på gatan och letat efter hurricane. visst känns det skönt att va vid liv en dag till. det är lika långt från stjärnorna som från stjärnorna till dig.
ja vem tror på evig kärlek, ja vem tror på den nu?
hjärtat, du är inte bortglömd! jag saknar dig <3
jag tror jag kan ändra min syn på livet..
ähh nu skriver jag bara massa saker som kommer ur skallen. men ändå, det tål att tänkas på. något måste jag göra iaf. för imorn är det skola och jag kommer inte orka med den om jag inte börjar prioritera rätt saker och få en normal vardag.
nej nu ska jag dra mig mot sängen.
pusspusshej
håkan och bandet
Johan Palm
dagens hunk;
Katja Lövstrand as catwomen
låt mig explodera i skyn.
på bara några veckor har mitt liv förändrats. från ett helevete till något som faktiskt kan bli något bra. jag vill inte riktigt gå in på vad det är. men igår mådde jag bra. idag mådde jag också bra men idag är det söndag. söndagar är inga bra dagar eftersom den uppföl´js av den rista måndagen.
vart har lovet tagit vägen egentligen?
tiden går så fruktansvärt fort. och tanken på att jag ränkade dagarna tills jag sätter mig på ett plan till thailand och insåg att det bara är 40 dagar kvar. 40 dagar... det är fan helt sjukt! min pappa kommer liksom hem imorn. han har liksom precis varit där och sen ska vi tllbaka om 40 dagar. det kommer bli så sjukt skönt. att bara vakna upp på morgonen och känna att man inte behöver stressa till någon skola. man kan bara gå upp äta lite frkost och sen ligga vid stranden hela tiden. det är en sjuk känsla. ja kan inte ens beskriva den. ännu bättre hade det ju varit om elin hade följt med mig men vi kanske kan styra upp något på sportlovet eller påsklovet. as last year..
nej sjukt är det iaf..
det är inte bra att skriva om sådana här saker, man dras bara in i en jävla fantasivärld och stänger omvärlden utanför. man får ångest. japp ångest var namnet.
nej mat väntar nu. hejpa
