natten då vi kysste all skit
idag kändes inget. det gjorde inte ont men samtidigt kändes det inte bra. min två timmars promenad imorse gjorde så att jag kunde överleva dagen. men psykologi lektionen gjorde mig bara förvirrad och äännu mera rädd. vi pratade om drömmar och jag lovar... det är en hel vetenskap.
34 dagar kvar tills jag får tänka.
tänka utan att behöva känna stress.
ursäkta tjatet.. men jag orkar inte längre, jag vill bara bort.
bort från den skitiga stanken av märsta.
jag vill bara bort från psykbunkern.
jag saknar dig, massor!
Kommentarer
Trackback
