Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

är det inte meningen att man som snart 18årig tjej ska ha hittat livsglädjen i sitt liv. just nu vet jag varken ut eller in. jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för vad jag än försöker med så lyckas det aldrig bli rätt. hur jag än försöker vria och vända på det så lyckas jag ändå inte. börjar bli lite tröttsamt.

jag förstår liksom inte vad som har hänt med mig, tillexempel idag... visst kan man vara morgontrött men jag har aldrig haft problem med deta.. och idag vaknade jag kl 3... ja kl 15.00 slog jag upp ögonen, och då var jag fortfarande trött vilket gjorde att det jag gjorde va att häma lite mackor, la mig i sängen igen och kollade de sista avsnitten av OC. vilket resulterade i att jag låg och  grät. ja flera timmar av tårar i sängen. vad är det för fel på mig, är jag kanske känslomässigt sårbar just nu. för vad som än händer, vad jag än gör så slutar det ofta i tårar. hur länge ska jag behöva orka? jag menar OC... det är en tv-serie. är det normalt att verkligen gråta i flera timmar över att summer lämnar seth för att åka och jobba med GEORGE?!?! nej det är något.. något är fel. det känner jag inom mig.

kanske ska jag börja... hmm jag vet inte. kanske ska jag börja stänga av. stänga av mig själv för ett ögonblick.
för det enda jag vill är att vara lycklig.