Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag ser ju inget, jag inser det bara såhär i efterhand. att jag i grund och botten inte kännar något till. det som händer i handlingen är ju bara bullshit. bara rent jävla skit. och jag sitter fast. jag siter i skiten och snart vill jag ha saker somjag inte kan få, då kommer det bli jobbigare. ännu jobbigare än vad det är idag just nu.
ähh jag skiter i det här, jag måste försöka iaf.... annat kan man ju inte göra??