Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

Flera månader väntade jag och verkligen längtade efter den 9 januari 2008. Då jag visste att jag skulle bli ett ensamt barn i familjen Sundström. Jag och mina syskon hade verkligen en bra relation  till varandra men jag måste absolut erkänna att vi kunde ha riktiga fighter "iband" (rätt ofta). Men både dom och jag vet att vi älskar varandra ändå. Iallafall så åkte dom på onsdags morgonen den 9 januari 2008 och kommer inte hem förens om tre hela månader. Hur ska ajg överleva. Jag har märkt att jag typ är sällskapssjuk. Jag kan vara riktigt sur och en riktig bitch när jag är med endel människor men ändå så behöver jag dom därför jag vet att dom alltid ställer upp för mig. Nu känsdet iaf jävligt tomt hemma utan dom. Sophie och hennes konstiga frågor och Robin och hans hopplösa "damputbrott", man kan inte annat än garva åt dom.

Jag hoppas iallafall att dom har det jätte bra och skönt i Thailand. Jag åke ju trotsallt ner i mars men vet ännu inte om vi kommer träffa då, förmodligen inte eftersom dom ska resa runt i hela Thailand. 

Jag saknarer verkligen er, Jag älskar er!