Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag blir mer och mer otaggad på livet för varje dag som går känns det som. jag blir irriterad och trött på allt som kommer i min väg. och jag förstår inte hur folk tänker om dom inte tänker sosm jag vill att dom ska tänka(ganska egoistiskt) men what? jag kommer inte orka en vecka till i skolan och det känns ju hopplöst efter som jag redan är skoltrött efter att bara ha gått en vecka. och tanken på tyska lektionerna gör mig sjuukt deprimerad. skönt är det ju iaf att jag sliper tisdagens lektion. har elevrådsutbildning som iofs ska blki rätt roligt eftersom det är det enda jag brinner för i skolan. ganska sjuukt? ...

jag kan fortsätta hur länge som helst med att skriva tråkiga saker men jag väljer att sluta, jag vill hellre falla in i en djup sömn och aldrig mera vakna. kanske inte känns lika mycket då.