H.H.

du sköts i bitar, jag kanske gled imellan!


Nu blir det åka av...

Nu blir det äventyr med Johanna Finke :)



Först hundrastgården, sen Uppl. Väsby. för att hälsa på bästa syster och Otilia.

Kanske blir det Sushi till middag ikväll, kvällen i alla ära. Är ju trots allt all alone.


Skoaffär i Odensala?

Någon som vill köpa skor?

1. Bruna högklackade pumps med snörning (ganska tjock klack), från Topshop. Stl 38.
Använda ett fåtal gånger.

2. Svarta högklackade (typ ankel) -boots från Skorett. Stl 37.
Aldrig använda, prislapp sitter kvar. 

3. Crémefärgade Toms sneakers. Stl 38.
Amvända 2 gånger. Skopåse finns till. 

4. Rosa Converse (låga, tunna modellen). Stl 36,5.
Aldrig använda.

5. Röda Converse (låga, tunna modellen). Stl 36,5.
Aldrig använda.

6. Beiga cowboyboots. Stl 37.
Aldrig använda.


Kommentera inlägget om ni är intresserade. Högsta bud gäller! Bilder kan skickas.



nu ger jag upp!


jag orkar inte längre, jag gjorde en sista kraftansträning idag!


(jag bjuder på den)


har jag sagt att jag ska ge gärnet...?

åhh vad jag är taggad, jag har många gånger lovat mig själv att börja träna. men har det blivit så? njee inte precis, det blir ist en extra chokladbit. men nu jäklar. jag har sett min drömkropp och innan beach 2011 ska den vara min!

har fått ett speciellt kostshema som jag verkligen ska försöka hålla och om inter det funkar ska jag iaf försöka äta så nyttig mat med så lite fett som möjligt. och nu jäklar, träna varje dag och vissa dagar blir det tillochmed två pass.

hoppas jag verkligen kan fullfölja detta, annars blir jag väldigt ledsen i ögat.

nu, sova!

jag saknar dig

Tänk att vi lärde känna varandra för ungefär 4 år sedan. Och tänk att vi föll för varandra på en gång. Och tänk hur många gånger vi suttit och pratat i telefon om absolut ingenting. Man har bara kunnat lyfta luren och slå numret för att få höra rösten av en underbar människa. Tänk att man alltid har funnits så nära varandra och hur fort det gick och så var man så långt bort från varandra så att man knappt kan ringa varandra.
Livet går ju upp och ner som en bergochdalbana, vissa dagar mår man super medans andra är jobbigare att ta sig igenom. Och just idag är en sån dag som jag verkligen skulle behöva din hjälp för att ta mig igonom, bara ett telefonsamtal med några få ord som får en att smälta och inse att livet är inte så dumt trots allt. Man har ju trots allt varandra.

Men oavsett om jag saknar dig som en jävla idiot, så glömmer jag aldrig att vi alltid befinner oss under samma himmel. Jag glömmer aldrig att vi har samma stjärnor över oss som bilder mönster för att visa att vi hör ihop!
Jag vet inte hur du känner mig just nu vill jag skeda med dig i en trång våningssäng, precis som vi gjorde förr!

Jag vet att jag inte kan be dig att komma hem, men nu har jag bestämt mig, jag kommer till dig!


jag vet att jag kan, frågan är om jag vill..

frågan är om jag inte vill må lite dåligt ett tag och låta hjärtat bestämma vad som verkligen bör göras och hur jag ska känna. jag säger inte att jag är bra på det, tvärtom.. jag suger på att följa mitt hjärta och det är lite så jag blivit uppfostrad, eller snarare så är det så jag uppfostrat mig själv. jag har så länge jag kan minnas alltid tvingat mig själv att typ alltid vara på topp, även om jag kan må riktigt jäkla piss ibland så är ju detta bara över små små små väldigt små problem. sånna som man egentligen bara mår dåligt över för att man känner sig liten och ensam och antingen behöver vara ensam eller få lite extra uppmärksamhet av mamma, kunna blinka med hundögonen...
men frågan är nu om jag inte vill kämpa lite. kämpa lite för att få mitt stenade hjärta att vakna till liv. för när fasiken använda jag det senast? jojo det va ett tag sen.

äh detta tål att tänkas på och detta ska jag göra under en välbehövlig skönhetssömn. jag menar nu när jag börjat mitt nya liv (tränade faktiskt två pass idag) så behöver jag verkligen all sömn jag få för att få lite extra energi.





ännu ett ovärt inlägg. ähh det är sånna jag är bra på.
god natt.

min blogg dog liksom jag...

är detta verkligheten vi lever?

jag har kommmit hem från mitt paradis, jag har anlänt till detta kalla land vi kallar Sverige. vill jag tillbaka? det är bara en tidsfråga om när jag springer till arlanda för att ta första bästa flyg bort härifrån.
när man är utomlands i värmen och inte behöver bry sig om någonting under en längre tid kan det lätt bli att man längtar hem en aning, och ja det gjorde jag, det akkn jag inte sticka under stolen. jag längtade hem, men dock inte till den verklighet jag möttes av. jag hade hoppats på att iallafall någonting mer hänt än att åldersgränsen på kc ändrats från 18 till om jag inte minns helt fel 21 på lördagar. hmm, detta gör ju endast att man mår ännu lite sämre just för att man inte ens kan gå ut i denna håla på en lördag för att dämpa ångesten något.. okej jag vet att jag låter som värsta emot just nu. men jag lovar, om ni hade varit i thailand i nästan sju veckor och sen mötts av detta som vissa kallar för verklighet så hade ni också haft en aning ångest. idag kunde jag inte ens ta bilen in till märsta för att det snöade för mycket och ingen jävel kom och plogade vägarna. suck!

denna negativa påverkning som det svenska landskapet har plågat mig med sen ajg kommit hem har gjort att jag varken skrivit eller ens gått in på min egen blogg sen ja, vem vet när?!

och inte till råga på allt detta negativa som pressar mig upp över öronen så ska man sätta sig i situationer som helst av allt skulle vilja slippa. jag kommer inte nämna några namn, men jag tror att de få som läser min blogg vet vem jag talar som när jag säger att jag just nu, på grund av en person, skulle vilja sjunka genom marken. jag vill inte ta konsekvenserna av mitt egen klantiga omdöme. usch fy och blä vad dum man kan vara ibland, men samtidigt så har jag ju världens bästa vän som alltid stöttar mig i alla lägen, hon sa en väldigt sann sak till mig som jag knappt reflekterat över själv. eller jag har ju tänkt tanken, men egentligen inte haft så bra självförtroende för att tro på mig själv fullt ut. hon sa iallafall att "therese, tänk efter hur många gånger du satt dig i denna situation förut och tänk på att du alltid klarat dig" "du kommer klara det här, det vet jag" (nått i den stilen sa hon iallafall). och det är fasen sant, jag har lärt mig av mina oerhört många misstag att jag klarar mig ur de flesta situationer.


I did it!

ungefar 17 timmar senare ahr jag klarat av bussresan.
jag fattar inte att jag klarade av det. jag hade san panik under hela resan.

menmen iaf... ska ta en dusch och kanske sova nan timme.
sen blir det massage, manikyr och pedikyr, maste fa ny energi, maste fa lusten tillbaka.







visst kanns det fint att va vid liv en dag till?
ta vara pa den dagen....

Last day in Vang Vieng

Sa, vart ska man borja, jag har gett upp det har med bloggen lite. Finner inga intresssanta ord som beskriver det vi ar med om har nere. Som jag dopte mitt album till pa facebook sa finner jag inga andra ord an att det ar som i en helt annan varld. Att inse att man ska befinna sig i kalla trista Sverige inom en manad kanns tungt, ja tungt var ordet, men vi gor det basta av situationen och har sa jakla roligt har. Idag ar sista dagen i Laos eller narmare bestamt Vang Vieng. Har lite angest over bussresan ner till Bangkok som kommer ta dryga 15 timmar. Fattar ni 15 timmar pa en buss!!

Det skona ar att man har sjuka minnen har ifran som gor det hela mycket myclet battre. Jag tror inte att de som inte har varit har nagon gang kan forsta hur grymt det ar. Men jag kan ju ge er en hint om hur det kanns, tank er att sitta i en badring, en stor svart badring. Ta en bira pa forsta baren och sen ta ringen och glida vidare, forsen som kan befinner sig i ar jakligt stromm och man garvar for att det ar sa jakla underbart. Vid nasta bar star nagra st unga killar med rep och kastar ut mot en, man tar tag och drar sig in mot nasta bar, och kanske en till ol. Sen fortsatter det sa ett tag, vid de flesta stallen finns hanggungor som man kan svinga sig i ner i vattnet, och vid ett stalle finns tillochmed Slide of death... Jag vagade bara svinga mig en gang, sen rakte det for min del, och jag minns nar jag kom upp ur vattnet hur glad jag var, att jag faktiskt lyckades ta mig levande ur detta, hihi!

Detta firade vi med lerbrottning, fy fan, jag hade lera overallt, tillochmed i oronen och munnen! Uschusch!

Detta mina vanner, kallas Tubbing!

Sa bussresan... Vi har sovit i de oskonaste sangarna, med kackelackor pa rummet och ska sitta pa en buss i 15 timmar, varan resa fortsatter... Kanns bra! Det gar bra nu.

Annars vill jag bara tillaga att jag kommer skna min alskade van Katja som inte kommer befinna sig i Sverige nar jag kommer hem.. Fan ocksa vad jag kommer sakna henne. :(

Nej nu blir det nagra Vanner avsnitt innan bussresan strtar kl 13.00.

Bussen tar oss till Bangkok dar vi stannar ett dygn innan vi drar ner mot Phiphi. Jag ska unna mig en harlig massage och manikyr innan vi aker vidare. Kommer aven lagga upp fler bilder nar vi befinner oss i Bangkok. Kommer riktigt roliga bilder da, hihi!

Nej nu orkar jag inte skriva mera.
PussAlla <3

En dag till...

Såg min bästa Katja sitta med min tröja på sig idag.
Hon såg mysig ut.

Vi har det bra här, ska ut och äta middag nu.
Imorgon blir det kho samet igen, ska försöka komma hem med alla värdesaker i behåll, hihi :D





För visst känns det fint att va vit liv en dag till?
För Alla vi lever under samma himmel, vart vi än befinner oss!


pusshej :D

full moon party at ploys bar!

hejsan svejsan... våran resa har börjat mindre lyckat.. just nu undrar vi bara hur denna resa ska sluta, fast det känns som att det inte kan bli värre. som jag skrev i det tidigare inlägget så blev vi ju stoppade av polisen för moppeåkning utan körkort och hjälm = 400 bath i böter vilket motsvarar ca 80 svenska kronor.. åkte ut till kho samet i fredags för en partyhelg. den började skit bra. hade sjukt kul med öl, drinkar och fireboysen (sjukt vältränade överkroppar som var lagom svettiga, dock var namnen på killarna svåra att uppfatta och den enda som hade en namn att lägga på minnet var long long pung!!) kvällen slutade med att vi var något fattigare än vad vi räknat med. så dagen efter var det två slitna småfattiga brudar som lång på stranden. denna kväll gick vi som vanligt till ploys bar där vi var väl igenkända och fick små pikar slängda över oss av typ alla.. tillslut kastade två tyska män vid bordet bredvid oss ur sig kommentaren "aah are you the it girls from last night".. efter den kommentaren bestämmde vi oss för att detta skulle bli en nykter kväll, hmm, det gick skit bra tills jag beställde in en bucket med sex on the beach i.. vi tyckte ju att allt gick som det skulle tills vi märkte att väskan var borta. kamera och mobil var som spårlöst.. känns verkligen som om vi har en förbannelse över oss! dagen efter vaknade vi med lite smått panik men lyckades att få tag på en vän på fastlandet som kunde rädda oss ur denna situation, men en sak vill jag lova, jag har aldrig lidit så mycket och kommer aldrig med sätta mig i en situation där jag varken har pengar, vatten eller någonting.. var riktigt nära att dricka kranvattnet där ett tag..

men men, vi tog oss helskinnade ur denna situation så nu känns det som om vad som helst kan hända. man lär ju sig av sina misstag som man brukar säga.

annars har vi det sjukt bra här i thailand.. kan ju egentligen inte klaga, haha!

nej nu blir det nog en beckfilm till och sen slagg!
puss på er där hemma <3

jag lyckas tamejfan alltid!

hmm var ska jag borja.. kan val borja med att tala om att vi lever om det var nagon som undrade. vi har haft det sjukt nice i huset fram tills idag da vi begav oss ut till kho samet. for nagon dag sedan blev vi stoppade av polisen nar vi hade varit och handlat. fullpackade som en asna stannade dom oss och utan hjalm och utan korkort fick jag 400 bath i boter, elin slapp lindrigt undan. eftersom det var jag som korde fick jag ta pa mig hela ansvaret. det skona ar att jag fick ett kvitto pa att jag betalat botern och kan nu aka hejvilt med detta kvitto i en vecka utan hjalm eller uatn korkort. kvittot bevisar ju att vi redan betalat botern. thailand ar ganska skont trots allt!

vi har ocksa traffat en ny van, en "det" som jobbar pa varan stammisresturang. "det" heter Mon och det verkar som om "det" gillar oss ocksa, han vart dock lite chockad over att jag bara var 19 ar.

Betty och alla andra har nere frar efter DIG Sophie! Du vet hon har ju alltid varit lite kar i dig. Haha!

Nej nu ska jag ta och duscha sen blir det middag och fireshow at Ploys bar!
pusshej <3

trots att vi inte minns gårdagen!

du sa de ord jag verkligen ville höra.
trots att du rullade på orden och sludrade fram de flesta orden.



om åtta timmar lämnar jag sverige och märsta, hur underbart? jo då det är inte så synd om mig trots allt.
får väl först och främst hoppas på att man kommer ner, sen kan äventyret börja.
känner att jag verkligen behöver det här just nu. efter en sommar med full fart och sjukt mycket slit och en höst av ooooootroligt trist väder och ooooootroligt trista dagar, jaja endel dagar har ju varit bättre än andra men överlag.
har ju sett fram emot detta huuuur länge som helst nu, och nu kan jag äntligen sluta längta och verkligen leva i nuet. ska ta varenda dag som om det vore min sista, det kan jag lova er!

nu ska jag packa klart det sista och kanske få någon timmes sömn.

ca sju veckor av ren värme och glädje, det här kommer bli awesome!
vi är värda det!


....förlåt

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt


även fast snön sakta faller ner..

.. så kan jag tamejfasiken inte må bättre. långa samtal men min älskade katja om allt mellan himmel och jord gör mig på såååå bra humör. att faktiskt inse att snart är det dags att utföra det som vi länge länge länge har väntat på. även fast vi kommer befinna oss på helt olika kontinenter så kommer vi båda ha det så sjukt bra. och att jag sen ska komma och festa loss med henne som aldrig förr kommer bli underbart.
men först och främst den resan vi länge har väntat på. Våra dryga sex veckor i thailand kommer förbli oförglömliga. Fasen vad jag längtar, och tänk att det bara är sex jävla dagar kvar. helt sjukt..

även fast livet har varit en pina den senaste tiden och man har gått och bara längtat och längtat efter den där måndagen så känns det som om det är påväg att vända nu. jag har två arbetsdagar kvar!!! fattar ni?!?! TVÅ JÄVLA ARBETSDAGAR!! det kommer gå fort det vill jag lova..

nej nu ska jag sova, ju fortare jag somnar, desto fortare blir det onsdag osv...








det här kommer bli awesome!




En inte helt vanlig helg..

..eller jo, fast nej. Okej egentligen har detta varit den värsta helgen i mitt liv (behöver inte gå in mer på det). Samtidigt som den har varit helt helt HELT underbar.. Och ja det behöver inte heller gå in mer på..

Och snart åker man iväg också, det ska bli såå himla skönt. Om typ en vecka beger jag och min kära vän av oss till thailand.. Fyy faan va det ska bli underbart.


Åh det är egentligen inte så farligt.
Och tänk om det bara är inbillningar?



En egentligen helt vanlig torsdag..

Ja.... jag vet att jag är hur dålig om helst på att uppdatera i den här skitbloggen, egentligen skulle jag kunna skriva hur många inlägg som helst varje dag eftersom jag har mycket tid över, trots mina jobb. Men men jag har valt att placera bloggen lite vid sidan av just nu.

Angående förra inlägget, där jag skrev att jag hade en hemlighet stor som en val... typ... vilken jävla konstig liknelse.. Aja iaf så vet ju ni mina vänner att jag är urdålig på att hålla just sånna saker inom mig, ville ju bara skrika ut det jag hade fått reda på.
Iaf så hade jag mitt första telefonmöte igår med min kontakt som har fixat detta erbjudande åt mig, det gick riktigt bra och för att citera vad hon sa så kan jag skriva "det enda du behöver tänka på är ju att passa dig för hajarna"... Jag skrattade lite efteråt för mig själv när jag tänkte på det.

Och igår när jag kom hem från jobbet så låg jag och tänkte på vad jag egentligen ville... och kom underfunn med att vad fan har jag att förlora, det är nu jag är ung, det är nu jag orkar att göra sånna här saker, så varför ens tveka.. Så kanske kanske blir det jag som har tio minuters gångavstånd till havet nästa år?
Så ikväll är det jag som skickar mitt CV och ett otroligt utförligt personligt brev till typ andra sidan jordklotet...

Nej nu blir det körlektion, sen hem till Clara!
Förresten... Hur tråååååkig har inte Kenzas blogg blivit??

Hejpa..


Det går bra nu!

Ja nu ska man ju inte ta ut segern i förskott, men jag kan inte förneka att jag fick ett så jäkla roligt jobberbjudande igår. Kommer dock inte avslöja vad det är för något för någon innan jag vet mer om vad detta går ut på och vad som kommer hända osv. Ingenting är ju solklart men det känns som att det inte är många moln kvar på himlen, haha där fick jag till det. Åhh egentligen vill jag bara skrika ut vad det är men jag har lovat mig själv att inte göra det. Nej nu blir det job, hela dagen. 10-13 Sollentuna 16-19.30 Väsby.


Typ så här glad är jag just nu!


last call

vad ska man söga om sista avsnittet av SATC säsong 6??? de enda ord jag finner är absolut fucking bäääst! hur mycket gråter man inte? och hur sex är inte big när han kysser henne på paris gator... aaaaahhhh jag dööör!


vad fasiken ska man göra nu om kvällarna när man inte ens kan ta del av livet via SATC?!?!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0