Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

ahh nu har ju becca sprungit bort också. typiskt henne. har ringt henne hela dagen men inte fan har hennes mobil varit på. och inte är hon hemma heller. jag som ville möta henne på bänken om 15. aja kanske får sitta på bänken själv ikväll då, inte lika roligt!
jaja, plugg har man ju så det räker och blir över iallafall. men imorn kommer två arbeten vara klara. skönt!



tur att man har trevligt sällskap på msn iallafall!

...tänk om allt är en illusion och ingeting existerar...

helt plötsligt insåg jag vad fan jag höll på med. att deppa över något som egentligen inte är värt att deppa över, vad är det för liv? nej nu, från och med nu ska jag lova mig själv att jag får vara ledsen... över saker som verkligen betyder något. jag säger inte att detta inte har betytt något, men hallo.. jag ve ju redan hur mitt liv kommer sluta. och inte fan är det att deppa över något. nej gbg väntar ju för fan. mindre är tre år kvar. det är helt sjukt. (hoppas bara att elin vill komma och hälsa på mig). nej fan. idag va det utställning i öserbybruk. fick en ren 1:a och 2:a och sen 4:a i gruppen, inte fy skam. synd bara att ville inte fick certet. aja imorn kanske? ja för imorn är det en ny dag, en ny biltur med mor min upp till österbybruk för sspk:s utställning. då måste jag absolut göra mitt bästa.

så.. nu ska jag lägga mig i sängen plugga lite, Men jag har tillåtit mig själv att acceptera att jag kanske somnar (A). och det känns helt okej för mig. för just nu kännerjag bara att mitt liv är fulländat!




för visst vill man att alla man tycker om ska vara lyckliga?

jag hade tänkt att skriva världens längsta blogginlägg. men... jag vet inte om jag orkar.
just nu känner jag ig trött. jag känner mig full och trött. okej kanske inre jätte full men iallafall jätte trött. ikväll har jag umgåtts med helt underbara människor. tack ska ni ha!
mindre kulär att jag ska upp om typ två timmar. suck! aja så är det iallafall. kommer vara riktigt trött imorrn.

saken är den att jag varken vet ut eller in. jag vet inte vilket liv jag lever. jag vet inte vadjag ska göra. ja just det... jag vet ingenting. jag känner mig helt tom och helst av allt skulle jag bara vilja försvinna. bort från allt skit i den här jävla hålan.
jag vill bort från allt som har med märsta att göra. eller kanske rosers... att leva i en håla som ligger 4 mil norr om sthlm är inte kul. vi ligger alldeles för nära arlanda (vilket kan vara skönt när man flyger) för vårat eget bästa.

jag vill lägga mig i min säng och sova och aldrig mer vakna upp. kan inte människor få gå i ide som björnar gör? why not liksom? fan.. egentigen skulle jag inte skriva det här men fan... blogga kl (alldeles för mycket) på natten är typ det bästa som finns.
fan nejnejnej... jag vill inte vara med längre.


den här kvällen blev bara kanske lite för mycket. menmenatt duscha och sen sova kanske vore en bra idé.
jag som verkligen ville skriva det längsta inlägget någonsin.
nej sova va det.. lite kasnke. nej fan. sova tills jag vaknar vore skönt för både mig och... ja den som vill!
åh aja god natt!

tja vad händer? vad fan händer? tja nä jojo a hehe kukjävel. haschat i 16 jävla år tjarå punktslut.

att jag och becca sitter på en bänk i odensala och planerar våran framtid är så sjukt jävla bra.
jag har känt dig länge nu och jag vet vilken sjukt jävla bra vän du är.
fan vad jag bli peppad utav dig.
du är guld värd.
"bänken om 15?"



idag är en bra dag... oavsett om jag tänker tillbaka på de två röda rosorna så är det en bra dag då jag kan tänka på annat.
idag är okej. helt okej faktiskt.


så mycket stöd jag får av alla mina vänner... ja jag kan inte beskriva.
jag älskar er..

du sa att du inte kände att du räkte till. ändå va det du som fick mig att fortsätta kämpa. dina ord i mina öron om att det va jobbigt för dig när du gick andra året också. du som fick mig att känna mig stark och att ens vilja fortsätta. när jag va ledsen, sur, arg eller bara på något deppigt humör fick du mig att alltid känna mig som en värdig människa.. jag försår inte hur jag ska tolka alla signaler. och ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag.



hur länge kommer jag blogga om det här egentligen??

hihi, glad jag blev när jag läste en kommentar av alex i min klass. för varje gång jag hör någon säga till mig att betygen egentligen inte spelar så stor roll, iallafall inte för min del, så blir jag starkare. jag känner att " faan jag kommer klara det här! som alex skrev, betyg är bara bokstäver på ett papper.

tack!

jag är för trött för att ens tänka tanken på att vara ledsen. men imorn kommer det väl.. precis som imorse.. innan jobbet.. då jag bröt ihop.





man måste tillåta sig själv att vara ledsen, men var går gränsen till at man inte orkar vara ledsen längre...?