Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag är trött, jag vet inte vad jag ska skriva heller..
det här börjar bli tråkigt!

Bamse kommenterade detta på förra inlägget:
Trodde du sett det mesta av världen redan... Igentligen så är det lika överallt. "Gräset är inte grönare på andra sidan" heter det ju...Om det nu är lite grönare och frodigare, eller om det är lite gulare och torrare, på andra sidan.....
VAD GÖR DEN LILLA SKILLNADEN FÖR NÅT??????
Tänk ej så mycket, se till att ha det avspänt och roligt. Lägg ner energi på "just nu"
Låt det vara enkelt åtminstonde några år till.
Tro mig... Det kommer att hända, annorlunda och mer tillfredställande saker många gånger i ditt framtida liv. Allt ska ej hända på en gång "sörru"


hur vet man egentligen är gräset inte är grönare på andra sidan? jag är van att vara ute och resa och har besökt hyffsat mångaländer. och jag, om jag ska vara helt ärlig, ser faktiskt mitt underbara thailand som "andra sidan". där ÄR gräset grönare. det finns det ingen tvivel om. där kan man som svensk turist leva ett lyxliv som inte bara har med dyra drinkar och lyxig shopping att göra.. nej faktiskt helt tvärtom: det man gör är att leva ett snålt jävla liv och oavsett om en middag kostar 5 svenska kr så behöver man inte använda hjärnan. man finns, man lever, man njuter.... ja jag kan inte beskriva det på något annat sätt än underbart.
och ja jag vet att jag inte kommer stanna i lilla märsta och leva ett ruttet liv som många andra. jag vet att jag kommer resa runt minst halva jordklottet innan jag kan slå mig ner någonstans. men fram tills dess? jag trivs jätte bra med mina vänner, jag trivs med min familj, ja trivs mer än bra i skolan för en gångs skull, jag trivs med allt... förutom väntan! den ständiga väntan som får mig att vilja spy. den som gör att allt blir så fruktansvärt mycket tråkigare.
men jag trivs. jag trivs merän bra och jag ska verkligen inteklaga på detta lilla lilla lilla problem!
där sätter jag punkt innan jag skriver sönder naglarna.

hela tiden ljuger jag för mig själv och säger; "jag mår bra, jag har det bra, jag är nöjd, mm.." menjag orkar inte ljuga längre.
jag skulle ha varit nöjd, jag skulle ha mått bra, jag skulle haft det bra om det var ett liv som ungdom jag strävade efter, men det är inte det.
självklart vill jag leva livet med mina vänner och verkligen ha det kul. men tyvärr så trivs jag bättre med att ha ett ansvarsfullt liv att ta vara på.
jag vet själv att om jag skulle varit någon annan person och mött mig själv ute så skulle jag aldrig kunna tänka; "hon vill inte leva det liv hon lever". för jag är nöjd med mitt liv, men jag är inte nöjd med att det går så fruktansvärt sakta. jag vill inte leva i en djungel av problem längre. jag vill komma ut och se och upptäcka världen.
ja hoppas någon förstår mig. ja skulle kunna sitta och skriva hela natten om jag hade velat, men tragiskt nog i mitt ungdomsliv så har man skola imorn.
det är inte det att jag inte vill vara med mina vänner för jag älskar dom. jag har dom bästa vännerna någon kan ha. men livet är så fruktansvärt tråkigt. man lever ett liv från att man är 0-6 år, då ska man lära sig saker som att måla, rita, cykla, mm. det är en fas i livet som går fort (enligt mig). från att man sedan är 7-12 år ska man börja lära sig väsentliga saker som multiplikationstabellen och när man använder sk- och sj- ljudet typ. också en fas i livet som går fort med diverse tjejtjafs i skolan och klassfester med killar som är omogna och springer runt och drar tjejerna i håret. 13-15 börjar livet bli lite knepigare. då ska man helt plötsligt börja tänka på vad man vill bli samtidigt som man strävar efter så höga betyg att man kommer in på den linjen man senare väljer. killar kommer allt mer och mer in i bilden och kanske blir man kär för första gången. sen då... när man helt plötsligt kommer upp i 16-18 års åldern...? jag kan inte sätta ord på vad som händer. i mitt fall blir jag bara mer och mer förvirrad om vad som händer för varje dag. man upplever verkligheten på ett helt annat sätt. man träffar nya vänner då man börjar på gymnasiet.

vet inte vad jag ville med detta inlägg, det kändes bara bra att få ur sig sna tankar.
nu ska jag sova.. out!

för en sekund kände jag mig helt plötligt osäker. osäker på om detta är livet? osäker på om jag verkligen är medveten om vad livet är för något. och osäker för att få ångest över mina val i framtiden.
Men.. det kommer aldrig hända. jag lever som jag vill. jag lever som en prinsessa. jag behandlar mig själv därefter. det enda negativa är att såkallade vanliga människor inte förstår hur man ska vilja bli behandlad. alla ska väl få leva som jag, som en prinsessa någon gång. att bli behandlad därefter är alltså som en dröm. som i sagornas värld. att bara kunna tänka en tanke och sedan få det serverat på silverfat. det är mångas dröm men min verkligenhet.

det är inte lätt att förklara för någon som inte förstår.

(läs det med en smula ironi, men bara en liten)

idag skrattade jag åt en psykiskt störd människa.
men samtidigt grät jag för at han är så patetisk.

förlåt men det här är fan inte okej. nej inte okej!

jag har sån himla huvudvärk. jag proppar i mig huvudvärktabletter, men det verkar inte funka så bra. och samtidigt som jag sitter och tänker på att jag har ont i huvudet så undrar jag om tankarna som man tänker kan påverka huvudvärken. tex. om jag tänker på något jobbig eller något som kräver mycket energi så får jag mer ont. jag kan nästan tro det eftersom jag har så himla ont nu och på senaste tiden så har jag tänkt mycket, eller ja min hjärna går på högvarv hela tiden så det kanske inte är så konstig.
samtidigt så tycker jag att jag borde kunna slappna av ibland och bara tänka på bra saker. men nej det funkar inte. jag tänker bara på onödiga och dumma saker, som jag verkligen inte borde lägga ner tid på. jag blir arg på mig själv samtidigt som jag verkligen inte kan sluta tänka. hela tiden tänker man fram och tillbaka på för och nackdelar. åhhh suck!!! jag blir bara så trött på mig själv. att det skulle finnas en av och på knapp finns det inga tvivel på. ubdra om man kan uppfinna det? skulle egntlgen inte tro de men det skulle vara sjukt bra.

annars då...? jo då skolan går bra, allt går iofs bra förutom att jag har en ständig huvudvärk som snart tar kol på mig.
nej nu ska jag gå en promenad med hundarna. sen blir det plugg som gäller.

Live akt: Håkan Hellström
Årets kvinnliga artist: Amanda Jenssen
Årets manliga artist: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Takida
Årets nykomling: Amanda Jenssen
Årets skiva: Håkan Hellström
Årets låt: Ola Svensson
Myspace priset: Billie the vision and the dancers
Lifetime achievement: ABBA
Utlänska artist: Duffy
Utlänska låt, album, grupp: Coldplay

Live akt: Håkan Hellström
Årets kvinnliga artist: Amanda Jenssen
Årets manliga artist: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Takida
Årets nykomling: Amanda Jenssen
Årets skiva: Håkan Hellström
Årets låt: Ola Svensson
Myspace priset: Billie the vision and the dancers
Lifetime achievement: ABBA
Utlänska artist: Duffy
Utlänska låt, album, grupp: Coldplay

idag fyller min papi 48 barre, inte dåligt.
jag har fixat min rum så att det är ännu mysigare nu, är det ens möjligt?
ikväll blir det förmodligen festa som gäller.
bomfunk mc låt freestyler är förövrigt en riktigt skön gammal goding.
min syster kommer hem om 10 dagar.
inatt sov jag jävligt skönt.
det är 43 dagar kvar tills jag kommer se håkan hellsröm live i borås.
förövrigt är det 139 dagar kvar tills sommarlovet börjar, och jag tror alla vet vad det innebär..?

jag har haft huvudvärk i tre dagar nu.
det känns som att mitt liv är påväg mot en vändning men det går sjukt segt.
hela tiden får jag motgångar som gör att allt blir så himla mycket svårare.
samtidigt känns det som om det är just nu jag orkar.
jag orkar ovanligt mycket om dagarna och jag får inga panikattacker.
allt känns skönt men samtidigt känner jag den här jävla huvudvärken.
kan är det för att jag stänger allt inom mig fast jag inte lägger märke till det.
det kanske finns mycket mycket mer där inne som inte hittar ut för att jag har för mycket "annat" att tänka på.
det kanske är så att jag inte hinner tänka på hur jag mår.
allt går kanske i 180 så jag tränger bort allt som jag egentligen borde ta itu med.
herregud, jag får bara ännu mer värk av att skriva.
det får mig bara at tänka ännu mer.
shit, nej nu får det allt ta och bli kväller för mig.

igår upplevde jag typ den bästa söndagen i mitt livs historia. jag kände ingen ångest, jag var inte bakis (ovanligt?), jag vaknade hyffsat tidigt och hade hela dagen på mig att göra vad jag ville.
det jag gjorde var att sitta vid datan, läste i min bok (som förövrigt är väldigt seg i början), och sen ringde Marlene mig för biotime. vi hann tillochmed med en shoppingtur på sisters. Där fann vi en svart liten söt t-shirt och en as snygg svart klänning. helt klart värt det.
Sen blev det Benjamin Button. Det var en mysig film. En sån där typisk söndagsfilm som inte var så ansträngade att titta på.

sen blev det middag hos mig, morsan hade ju lagat mat till hela valsta.
en skit mysig söndag helt enkelt.
nej nu blir det skola.

jag trodde att allt skulle bli lättare.
jag trodde att allt skulle bli bättre.
jag trodde att allt skulle förbli normalt.
jag trodde att jag kände tillit.

jag trodde verkligen inte att jag skulle känna sån osäkerhet.
jag vill sova bort alla bekymmer. bort med alla onda tankar som hela tiden spökar.
jag vill tillbaks till det livet jag levde förut.
jag vill leva.