Man måste dö några gånger innan man kan leva
..och ja just nu känner jag mig ganska död. man försöker så mycket hela tiden och ändå blir det inte som man vill. men det är väl så här livet är, orättvist!
men man får väl fortsätta leva detta liv, för om jag klarar mig får jag förhoppningsvis fortsätta leva i Nangijala. eller kanske ska man sluta på hoppas på det också.
okej nu låter jag jätte emo, men ja just ida änner jag såhär, jag vill varken leva eller dö.
måste mn alltid ha ett leende på läpparna?
man blir ju så matt när det blir somman tänkt sig, och just nu är hela min vecka förstörd, tror jag ska försvinna bort till helgen, när jag liksom har slutat jobba på torsdag så behöver jag ju inte komma tillbaka något mer, känns såå bra.
nej nu ska jag kika på lite resor, kanske blir en weekend.
känner mig genast mycket mycket gladare!
men man får väl fortsätta leva detta liv, för om jag klarar mig får jag förhoppningsvis fortsätta leva i Nangijala. eller kanske ska man sluta på hoppas på det också.
okej nu låter jag jätte emo, men ja just ida änner jag såhär, jag vill varken leva eller dö.
måste mn alltid ha ett leende på läpparna?
man blir ju så matt när det blir somman tänkt sig, och just nu är hela min vecka förstörd, tror jag ska försvinna bort till helgen, när jag liksom har slutat jobba på torsdag så behöver jag ju inte komma tillbaka något mer, känns såå bra.
nej nu ska jag kika på lite resor, kanske blir en weekend.
känner mig genast mycket mycket gladare!
Helgfilosoferar!
Bloggen börjar torka ut precis som jag.
Jag har precis insett hur dum i huvudet jag är, efter många år så har jag precis fattat bestlutet att jag är dum i huvudet. Men men, det är inte mycket man kan göra åt det.
Alla kan väl inte vara normala heller.. Eller vad är nomalt egentligen.
Jag kan ju alltid hoppas att jag klarr mig i livet ändå.
För mig har det varit en väldigt jobbig period den senaste tiden, jag säger det int för att folk ska tycka syndom mig, för det är verkligen det sista jag vill. Men däremot vill jag inte känna mig ensam, jag vill inte bli lämnad kvar till slutet ensam. Därför måste man ibland i livet se till att välja de rätta bestluten för att kunna nå hela vägen, och det är det jag har blivit tvungen att göra nu, idag eller ja igår egentligen. Det finns ingen annan väg ut helt enkelt. Jag kommer inte undan. Antingen blir jag lämnad kvar eller så tar jag steget. Och den här gången väljer jag att ta steget, att nästan känna att man lyfter sina vingar och flyger iväg. Det känns skönt!
Imorgon då jäklar!
Jag har precis insett hur dum i huvudet jag är, efter många år så har jag precis fattat bestlutet att jag är dum i huvudet. Men men, det är inte mycket man kan göra åt det.
Alla kan väl inte vara normala heller.. Eller vad är nomalt egentligen.
Jag kan ju alltid hoppas att jag klarr mig i livet ändå.
För mig har det varit en väldigt jobbig period den senaste tiden, jag säger det int för att folk ska tycka syndom mig, för det är verkligen det sista jag vill. Men däremot vill jag inte känna mig ensam, jag vill inte bli lämnad kvar till slutet ensam. Därför måste man ibland i livet se till att välja de rätta bestluten för att kunna nå hela vägen, och det är det jag har blivit tvungen att göra nu, idag eller ja igår egentligen. Det finns ingen annan väg ut helt enkelt. Jag kommer inte undan. Antingen blir jag lämnad kvar eller så tar jag steget. Och den här gången väljer jag att ta steget, att nästan känna att man lyfter sina vingar och flyger iväg. Det känns skönt!
Imorgon då jäklar!
