Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

nu är det varmt i svealand och vad gör jag varje dag...? jo jag jobbar coh sliter som en jävla dåre. jag har jobbat varje dag sen i typ lördags, men imorn äntligen har jag min första lediga dag... ska bli så jävla skönt! jag hade egentligen planerat att göra ingenting efersom jag vill njuta av solen och bara slappa, men vad får jag utav av det? sova och så kan jag ju ändå göra i graven eller? jag har därför bestämt mig för att dra mig in mot våran vackra huvudstad och träffa nicolina från klassen för en fika i den fina väret, och tröstshoppa en aning eftersom jag kan erkänna att jag inte mått särsklit bra på sista tiden. sen jobbar man ju lördag-måndag, men sen äntligen fem dagars ledighet! hoppas det fina vädret håller i sig tills nästa vecka iallafall!

farsgubben drog sin iväg idag också, tio dagar utan honom, vilken mardröm... aja mamsen är ju hemma och styr och ställer iallafall.. alltid nått..

nej nu ska jag in i mikael blomqvist och lisbet salanders värld!
sjukt bra bok, synd bara att jag somnar efter sisådär 3 sidor...

god natt... <3

det sjukt hur mycket människor kan betyda för en. då man märker att man verkligen blir ledsen såfort man missuppfattar när personen i fråga säger något, och man helt plötligt gör allt för att rätta till problemet. när det inte ens är ens eget fel att problemet i fråga uppstod. när man hela tiden försöker och försöker men får inte det man vill illbaka. när man känner sig besviken sofort personen inte gör det man tänk att den skulle göra.

när man hela tiden tänker tillbaka på vad personen sagt och hela tiden vill ha tillbaka det gamla, tills man helt plötsligt inser att "fan det kanske inte är så som det va förut". allt kanske har fått en förändring. jag kanske inte ska tänka på det jag kunde ta förgivet förut, jag kanske helt enkelt måste lägga alla kort på bordet, och inse att alla människor förändras, tillochmed dom som man alltid trodde skulle stå däroch ta emot om man skulle falla.

men de som allid förändras mest är dom man aldrig känt på riktigt, folk som man lärt känna nu. de senaste hmm... månaderna. ja dom slutar aldrig chokera med de dom gör.

men hur besviken man än blir, eller hur besviken man än är så finns de bara ett sätt att ta sig ur det. och det är fan BARA LYSSNA PÅ HÅKAN HELLSTRÖM - EN VÄN MED EN BIL!

LIVET KAN INTE BLI BÄTTRE!

jag insåg nyss vilken tönt jag är. jag snackade nyssmed katja. hon va hos bella. hon frågade om jag skulle komma. men istället för att sprudla av glädje ochåka dit med en gång, så sa jag istället: "jag måse bara v'nta tills kl är 11 över 8 och kolla om det är en nytt eller gammalt hannah montana avsnitt... okej m det hade varit något annat program typ greys anatomy eller DH men jag ligger som en fet tönti soffan och kollar på Hannah montana! vilket är jävligt bra iofs!

jaja, jag har saknat min katt iaf! det va länge sedan vi sågs nu.. vilket är ovanligt!
men nu är hon hemma, om jag ska vara riktigt ärlig hoppas jag att det är ett gammal avsnitt så att jag får åka och träffa henne :D

visst finns det dagar då man tycker att allt är grått och trist, å man helst av allt bara skulle vilja lägga sig ner i sängen och stirra upp i taket för att demostrera mot det ona här i världen. ja visst finns det sånna dagar? samtidigt som det finns dagar man aldrig vill glömma, minnen som aldrig får suddas ut. dagar då solen skiner och allt är underbart. ja visst finns det sånna dagar?

men är det nu jag ska blicka upp mot himlen och inse att jag fortfarande lever under samma himlen som jag alltid levt under, samma himlen som förändras från dag till dag. en himel som ena dagen skiner som det leende man har på läpparna, och som andra dagen lyser med sin tomma närvaro.

när man verkligen inte tror att livet kan bli sämre så blir himlen bara meroch mer grå. när man hela tiden går och hoppas på att "imorgon.. ja imorgon kommer nog det solsken jag vänar på".

är det nu jag ska försöka leta efter den där stjärnklara himlen som en gång fanns där för att hjälpa mig? är det nu jag ska sitta och fundera på hur mycket himel jag ser genom gardinglipan? är det nu jag ska fundera på hur stort universum är?

eller är det nu jag ska fundera över om ljudet hörs av en gren som går av i skogen om ingen hör det?
är det nu jag ska fundera över saker som får mig förvirrad för att inte falla ner i det tomma hål som jag inte kan ta mig upp ur på egen hand, det tomma hål som har för höga kanter för at klättra upp själv.

eller är det nu jag ska sluta fundera överhuvudtaget? är det nu jag ska sova och låtsas som om ingenting har hänt? ja det får nog bli så.
det är en lång dag som väntar imorgon, en lång dag av nya funderingar, samma himlen med nya funderingar, ett nytt väder, från en ny himlen, med nya funderingar över varför allt blir som det blir.
varför det alltid är jag som måste fundera? fundera över saker som gör mig galen?
livet gör mig galen!

fick just mina nya jobbtider för hela sommaren.. shit jag kommer nog dö. fan vad mycket jag ska jobba. herre gud. men det är det jag vill. caschen måste ju rulla in såhär års. en jag hr ju ändå några roliga saker att se fram emot.

19 juni - midsommar                            (5 dagar kvar)
6-12 juli - hultsfred                                (21 dagar kvar)
1 augusti - magaluf                               (48 dagar kvar)
3 september - katja 18 barre               (81 dagar kvar) 
4 september - håkan på grönan         (82 dagar kvar)
24 september - JAG 18 BARRE!!!       (102 dagar kvar)

allt började med att jag betedde mig som ett svin. jag offrade jävligt mycket, och ibland tänker jag på det som om att allt är ett enda stort jävla misstag. jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle känna såhär. såhär som jag gör nu. det är inte ofta jag känner mig besegrad. och det gör jag verkligen inte nu heller. det jag känner är att orken börjar ta slut. varje gång jag hör dina ord blir jag både varm och kall i hela kroppen, det beror på vilken tanke jag har i mitt huvud. ena sekunden tycker jag att ingenting kan bli bättre, samtidigt som jag gång på gång inser att det du säger bara är tomma ord. förlåt mig men du har inte lyckas bevisa någonting!

jag tycker att du är... vad ska jag säga? speciell. du är verkligen inte som alla andra. 
jag vill verkligen inte förstöra något. men jag blir bara så jävla förvirrad av det du säger, jag får inte ihop det, 1 plus 1 blir inte två när jag tänker på det du sagt och gjort. 






jag förstår inte... samtidigt som jag vet att du inte förstår heller.
varför kan inte livet bara vara såmcyket lättare?
someone like you... someone like you...



ska jag be om ursäkt så gör jag det, jag vill bara att allt ska va... ähh jag vet inte!

man kan inte alltid känna att livet är en dans på rosor.. men om man mer än hälften utav sin vakna tid går runt och tänker på saker man skulle kunna gjort annorlunda kanske man borde göra något åt saken. men vafan kan man göra liksom? jag vet att man ska försöka tänka på något annat men det är så sjukt svårt. det blir ju hela tiden så att man vill ha någt som man inte kan få, och man vill ha kakan samtidigt som man vill äta upp den, typiskt... jaja, vad ska man göra..

okej till en början måse jag få sagt att det verkligen inte var jag som skrev inlägget nedan. kanske ser det så ut eftersom många vet att jag ibland kan fundera över de mest vansinniga saker i världen, men nej det var inte jag! tro mig..

så nu vet ni det, idag då...? jag är ledig har precis fixat lite i mitt rum, med tanke på hur det såg ut så var jag tvungen att städa. ni vet ju vilken panik man kan få över att det ligger kläder precis överallt i klädkammaren och att det är hur skitigt som helst på golvet, usch..! men nu ser det bättre ut iaf.

---

jag sitter och tittar ut genom mitt fönter bakom mig. det känns overkligt. mina älskade grannar, kusiner, bästa vänner, ja helt enkelt min familj nummer två har/ska flytta. det ser tomt ut. mina två älsklingskussar är i turiket med far sin. och det känns så overkligt att veta att jag och jonte aldrig mer kommer vinka till varandra genom föntret kl 20.00 varje kväll....? oavsett om det alrig har varit så heller. men det va så vi sa. du vet den där gången då vi gick på josefinaskolan och var 12 år och helt oskyldiga. ja det va tider det. jag minns det som igår. ja det känns helt overkligt.

men som du vet jonte, så finns jag alltid här för dig. det får du aldrig glömma. <3

Jag sitter här och funderar...

Är dunderklumpen tecknad eller animerad?

Jag menar, det ser så verkligt ut. Men filmen gjordes för mer än 15 år sen.

Jag får panik när jag inte finner några svar, att bara sitta och fundera i sin ensamhet och aldrig finna sanningen gör ont!

Kan man sitta på moln? Kan man äta månen? Vem kom först, indianen eller den mörke mannen? Dansar alla eskimåer nakna på midsommarafton?

Har som sagt väldigt mycket i huvet just nu, vet inte vad jag ska göra av allt. Det är skönt att få ventiliera lite här...



Jag sover med en gurka varje natt.