Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

för en sekund kände jag mig helt plötligt osäker. osäker på om detta är livet? osäker på om jag verkligen är medveten om vad livet är för något. och osäker för att få ångest över mina val i framtiden.
Men.. det kommer aldrig hända. jag lever som jag vill. jag lever som en prinsessa. jag behandlar mig själv därefter. det enda negativa är att såkallade vanliga människor inte förstår hur man ska vilja bli behandlad. alla ska väl få leva som jag, som en prinsessa någon gång. att bli behandlad därefter är alltså som en dröm. som i sagornas värld. att bara kunna tänka en tanke och sedan få det serverat på silverfat. det är mångas dröm men min verkligenhet.

det är inte lätt att förklara för någon som inte förstår.

(läs det med en smula ironi, men bara en liten)

idag skrattade jag åt en psykiskt störd människa.
men samtidigt grät jag för at han är så patetisk.

förlåt men det här är fan inte okej. nej inte okej!

jag har sån himla huvudvärk. jag proppar i mig huvudvärktabletter, men det verkar inte funka så bra. och samtidigt som jag sitter och tänker på att jag har ont i huvudet så undrar jag om tankarna som man tänker kan påverka huvudvärken. tex. om jag tänker på något jobbig eller något som kräver mycket energi så får jag mer ont. jag kan nästan tro det eftersom jag har så himla ont nu och på senaste tiden så har jag tänkt mycket, eller ja min hjärna går på högvarv hela tiden så det kanske inte är så konstig.
samtidigt så tycker jag att jag borde kunna slappna av ibland och bara tänka på bra saker. men nej det funkar inte. jag tänker bara på onödiga och dumma saker, som jag verkligen inte borde lägga ner tid på. jag blir arg på mig själv samtidigt som jag verkligen inte kan sluta tänka. hela tiden tänker man fram och tillbaka på för och nackdelar. åhhh suck!!! jag blir bara så trött på mig själv. att det skulle finnas en av och på knapp finns det inga tvivel på. ubdra om man kan uppfinna det? skulle egntlgen inte tro de men det skulle vara sjukt bra.

annars då...? jo då skolan går bra, allt går iofs bra förutom att jag har en ständig huvudvärk som snart tar kol på mig.
nej nu ska jag gå en promenad med hundarna. sen blir det plugg som gäller.

Live akt: Håkan Hellström
Årets kvinnliga artist: Amanda Jenssen
Årets manliga artist: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Takida
Årets nykomling: Amanda Jenssen
Årets skiva: Håkan Hellström
Årets låt: Ola Svensson
Myspace priset: Billie the vision and the dancers
Lifetime achievement: ABBA
Utlänska artist: Duffy
Utlänska låt, album, grupp: Coldplay

Live akt: Håkan Hellström
Årets kvinnliga artist: Amanda Jenssen
Årets manliga artist: Lars Winnerbäck
Årets grupp: Takida
Årets nykomling: Amanda Jenssen
Årets skiva: Håkan Hellström
Årets låt: Ola Svensson
Myspace priset: Billie the vision and the dancers
Lifetime achievement: ABBA
Utlänska artist: Duffy
Utlänska låt, album, grupp: Coldplay

idag fyller min papi 48 barre, inte dåligt.
jag har fixat min rum så att det är ännu mysigare nu, är det ens möjligt?
ikväll blir det förmodligen festa som gäller.
bomfunk mc låt freestyler är förövrigt en riktigt skön gammal goding.
min syster kommer hem om 10 dagar.
inatt sov jag jävligt skönt.
det är 43 dagar kvar tills jag kommer se håkan hellsröm live i borås.
förövrigt är det 139 dagar kvar tills sommarlovet börjar, och jag tror alla vet vad det innebär..?

jag har haft huvudvärk i tre dagar nu.
det känns som att mitt liv är påväg mot en vändning men det går sjukt segt.
hela tiden får jag motgångar som gör att allt blir så himla mycket svårare.
samtidigt känns det som om det är just nu jag orkar.
jag orkar ovanligt mycket om dagarna och jag får inga panikattacker.
allt känns skönt men samtidigt känner jag den här jävla huvudvärken.
kan är det för att jag stänger allt inom mig fast jag inte lägger märke till det.
det kanske finns mycket mycket mer där inne som inte hittar ut för att jag har för mycket "annat" att tänka på.
det kanske är så att jag inte hinner tänka på hur jag mår.
allt går kanske i 180 så jag tränger bort allt som jag egentligen borde ta itu med.
herregud, jag får bara ännu mer värk av att skriva.
det får mig bara at tänka ännu mer.
shit, nej nu får det allt ta och bli kväller för mig.

igår upplevde jag typ den bästa söndagen i mitt livs historia. jag kände ingen ångest, jag var inte bakis (ovanligt?), jag vaknade hyffsat tidigt och hade hela dagen på mig att göra vad jag ville.
det jag gjorde var att sitta vid datan, läste i min bok (som förövrigt är väldigt seg i början), och sen ringde Marlene mig för biotime. vi hann tillochmed med en shoppingtur på sisters. Där fann vi en svart liten söt t-shirt och en as snygg svart klänning. helt klart värt det.
Sen blev det Benjamin Button. Det var en mysig film. En sån där typisk söndagsfilm som inte var så ansträngade att titta på.

sen blev det middag hos mig, morsan hade ju lagat mat till hela valsta.
en skit mysig söndag helt enkelt.
nej nu blir det skola.

jag trodde att allt skulle bli lättare.
jag trodde att allt skulle bli bättre.
jag trodde att allt skulle förbli normalt.
jag trodde att jag kände tillit.

jag trodde verkligen inte att jag skulle känna sån osäkerhet.
jag vill sova bort alla bekymmer. bort med alla onda tankar som hela tiden spökar.
jag vill tillbaks till det livet jag levde förut.
jag vill leva.

för mig krävdes det ett misstag, ett litet ynka misstag för att bryta ihop och vara i någon form utav socialt handikapp i 3,5 månader. för att sedan ta tag i mig själv och resa mig upp som den starka individ jag är. tre månader av ett beroende av chips och fanta gjorde mig stark. så stark att jag orkade resa mig upp. okej, det kanske inte var just godsakerna som gjorde mig stark men med det sällskapet jag hade medans jag åt godsakerna fanns det ingen tvekan om att det inte skulle ta lång tid innan jag reste mig upp igen.

ett litet ynka misstag. ett enda. och se på mig nu. det lilla misstaget förändrade mig helt. jag blev som en ny människa. och det är det bästa som hänt mig. för det jag lärde mig under den tiden jag var socialt handikappad gav mig ett nytt sätt att se på livet. jag kunde andas igen och känna att jag verkligen ville dra in andetaget för att kunna fortsätta leva. jag behövde ingen annan för att se mig som en hel individ.

när jag nu hamnar i samma situation som tidigare behöver jag inte begå samma misstag, för jag vet hur jag ska hantera mina handlingar. jag vet att det inte är värt att ta någon skit. jag vet att jag ändå är hel utan något stöd av någon annan, som egentligen bara är i vägen. jag behöver inte faightas med livet längre för det flyter på bra ändå. det viktiga är att man inte gör det jobbigare än vad det egentligen är.

och VAD är egentligen jobbigt när man har världensbästa vänner att tacka för allt bra jävla stöd som jag har fått under den senaste tiden. oavsett vad som händer vet jag att ni finns där med era öppna famnar precis lika mycket som jag finns här för er.
ni betyder oerhört mycket för mig, obeskrivligt mycket.

det känns bra och jag är stolt över mig själv.

jag tror inte folk som inte bryr sig om sitt utseende vet hur det känns att typ ha på sig en ny tröja, precis solat solarium, lag en ansiktsmask, varit och färgat fransarna och brynen eller fixat naglarna. det är några exempel som jag upplever ofta. något som jag älskar. at kunna se sig själv i spegeln och känna att man verkligen försöka göra det bästa av situationen.
aja what ever, detta skrev jag bara föra att jag just varit och färgat ögonfransarna och brynen.. plus att jag han med att köpa två nya tröjor idag. helt vanliga baströjor men ändå så himla nödvändiga.

nu fattas det bara en nybäddad säng och en dusch så kan man sova huuuur skönt som helst.

---

förresten så var jag på min skola idag, eller jag får väl lov att säga min föredetta skola. jag va där och tömde skåpet och skrev ut mig.
ska bli skönt att få en ny start på måndag, med nya människor, i en nya klass, på en ny skola! JENSEN norra.. de känns skönt!

jag ser er, fats jag inte vill. ni tar för stor plats för at fylla upp den på ett perfekt sätt. ni uppfyller inte kraven. MEN.. ni tror att ni gör det. jag tycker de är pinsamt att se era ansikten utstråla någon sorts översittarstil som ni inte har en aning om hur man hanterar. at ni sedan ser ner på folk som egentligen inte har gjort någon som de förtjänar att bli nedtryckta av gör mig bara trött, jag blir så less på erat sätt och eran stil att man knappt orkar men samtidigt atr ni för stor plats.. en plats som ni inte ens förtjänar. en plats som någon annan eller några andra förtjänar mycket mycket mera.

jag skäms.. jag skäms för era handlingar, gud borde inte låta er hålla på som ni gör.
bort med era smuttsiga ansikten. bort, jag vill inte se er!








och mitt i allt det där sitter min vän och bara tittar på... det är skamligt!